Man talade om stora eldsprutande jetteskepnader, hvilka der skulle vandra omkring naitetid och gnaga på benraglen. Ofta hade man sett kapellet uppiyst nattetid med en bländande glans och i det iorfallna slottets ruiner hört sällsamma toner och isynnerhet ett doft rasslande af kedjor. Men om dagen hade man aldrig förmått att upptäcka något spår, som kunde gisva anledning till forklarande af naltens tilldragelser, och isynnerhet var det oforklarligt huru andra, än andar, kunde inkomma i det tillslutna kapellet. Till detta ställe beslöt Antonio att föra sitt offer, som med största hårdnackenhet satte sig emot honom och öfverhopade honom med det djupaste förakt. En den olyckliga fången ingilven somndryck söfde henne och gjorde det möjligt, att utan uppseende föra henne till dess nya bestämmelscort. Efter mycken möda fick Antonio, medelst den i hans förvar befintliga rostiga nyckeln , åntligen upp dörren till kapellet och förde den olyckliga i det inre af delsamma och derifrån till dess underjordiska hvalf. Detta tillstängde han medelst en tung lalllucka af jern, hvilken på många år icke syntes hafva rubbats på sina hakar och hvars tyngd öfversteg två vanliga inenniskors krafler. Men desssörinnan lemnade han qvar hos den olyckliga en madrass och lilsmedel for 8 dagar, ty han insåg väl, alt, för undvikande af misstanka, hans besök till en början fingo blolt ske ganska sällan. Man föreställe sig den olyckliga Annas känslor, när hon, som blilvit vand vid alla menskliga lifvets beqvämligheter och nöjen, vaknade upp på sill härda. läger i det fuktiga hvalfvet, omgisven af menniskoben och benrangel. I början trodde hon, att allt, hvad hon upplefvat de sista dagarne, vore blott en dröm, men alltför snart ölverlygade henne de smärtor, hon kände i sina förlamade och förfrusna lemmar, att hon hade sitt fulla medvetande. Sedan hennes ögon med fasa vantt sig vid anblicken af den hemska omgifnin