Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1845, sida 2

Malatrolt dod utsträckt på platsen. Några vänner lofvade att dölja Frans, som för alt hafva dödat en adelsman gjort sig hemlallen till ett svårt straff. . IIr Manics, i stället för att gå hem, ville på färsk gärning för någon af parlamentets medlemmar algisva en berättelse om förloppet, i det han hoppades att det offentliga och forolämpande i ulmaningen, hvarom mer än 30 personer kunde aflägga villnesbörd, skulle tjena till undskyllan för hans son. Men alla de rådsherrar han sökte, voro på Capitolium, och väntades icke hem till middagen, emedan efter sessionen gafs en festlig måltid, som de skulle bivista. Hr Manies var på punkten att uppskjuta med afgifvandet af sin berättelse tull en annan passande dag då han mötte Hr Delporte, gående hem till föl. men i embetsdrägt och åtföljd al tvenne assessorer, hvilket berättig rade honom till utöfning at sina funktioner. Sessionen hade rådsherren icke ansell sig kunna lemna, men banketten hade han frikallat sig från att bivista. Vianiäs bad alt få tala vid honom, och rådsherren, alltid lika noggran i iaktlagandet af sina pligter, sade honom, att han stod till hans tjenst, och gick hem till sitt. åtföljd af Mamics och hans vitinen. llemma hos rådsherren var ett sasligt väsen. ty man hade endast med största möda lyckats återkalla Henrik till sansning. När Fru Delporte fick se alla dessa menniskor 51 ötver hotellets gård, skyndade hon sin man till mötes och sade till honom: 0 : . 9 i vNå, äntligen kommer ni då: er son ligger och drages med döden, och ni har icke ansett er böra lemna parlamentet.5 Hr Delporte bleknade, men svarade i en lugn ton : yvänd tillbaka till honom, min fru, ty jag kan