Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1845, sida 1

skydda än de, särdeles den såkallade LoFrA Guizot. — Stackars Villemain, den bästa, eller rättast, enda goda bland det ännu styrande dåliga sällskapet, har fallit offer för svagheten att vilja vara minister jemte dem. Ånsåktad af holvets, för presterna gynnande, af drottningens bigotteri underblästa, politik samt af prestpartiet på allt sätt, såsom den enda i Conseljen, som motstår det, i hans egenskap af undervisningsminister, i det han tillika strider för den, (likväl stympade) liberala undervisnings-lagen — bar han fallit i en sinnessjukdom, hvilken, som det tros, för alltid har tillintetgjort den utmärkte lärdes själslormögenheter. llan lär tvenne gånger förut baft dylika paroxysmer. Nu utbröt denna tredje i ett ministrarnes sammanträde, der ban oförmodadt stog knytnäfven i bordet, hoppade upp på sin stol, skrikande: Ykle la Republique! A bas les Jesuiles!o — Också ville lian dubba Collegerna med sin stol, utropande: CFVous Ötes tous des coquins i så all man måste bemäktig, sig hans person. Man skulle kunna fråga: Ar sådant bevis på galenshapb — Mången tycker kanske motsatsen, och en tidning frågade: Var det första tecknet till galenskap, eller sista ansträngningen af förständet? — Värre är symptomet, att han hemma, då man ville åderlåta honom, smög sig till att kasta sig ut geuom fönstret, — men lörblel oshadd! — Det sägs nu dock, att han skall vara bättic. Bland det nyaste i litteraturen är en elIistoire de Bernadlottev af Sarrans jeune, hvilken väcker temligen mycket uppseende här. Den är också väl och lifligt skrifven; men behandlar Carl Johan temligen ensidigt samt poötiserar något till hans nackdel och till Napoleons lördel. Så alldeles pålitlig är han derför ej, utan, som fransmännen i allmänhet, interessant men ytlig. Ofta äro de främmande namnen oriktigt stafvade, såsom (Schuteleno för Suchtelen, cBorslelo för Boye o. s. v. Sådant borde en historikus ej lata komma sig till last. — Oehllenschluger har varit här en tid och blir här hela vintern. Han är, som hvar man vet, högst älskvärd och synes knappt 50 år, fast han är 65. Han har för mig läst ett nytt arbete, et det täckaste af alla: (Spögelset paa Herlufssilolmo, det han författat här och redan insändt till Köpenhamns theater. — Wickenberg är också, temligen rask, aterkommen från Italien. Julaftonen gaf Ex. Löwenhielm middag ät Sveushar och Norrmän, till ett antal af 50 personer. Det nyaste på theatern är en Opera af KeABDBi ——