Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1845, sida 2

Jnsändt.) Nyligen hemkommen från en utrikes resa, föll mig i handen N:o Å af Götheborgs 8:de llandels-och Sjöfartstidning, hvari förekommer en artikel om Privatbanker, hvilken, ehuru icke synnerligen motiverad och således söga att göra afseende på, insändaren häraf icke kan underlåta att repliquera, emedan den förespråkar ett tolererande och fortsättande af privilegier i vårt penningeväsende, hvilka i längden aldrig kunna slutas på ett, hvarken för den enskildte eller det allmänna önskvärdt sätt. Utan att tala om olämpligheten utaf, att i allmänna rörelsen ega ett mynt, hvilket icke såsom lösepenning kan användas för hyarje utgift ) Audiatur et altera pars är en gammal regel, till följe af hvilken vi ansett oss icke böra vägra plats i vår tidning för ofvanstående artikel, hvars författare dock tyckes hafva haft för afsigt att framhalla endast de skuggsidor, som privatbankerne hafva att förete, utan att bevärdiga de ljussidor, hvilka de naturligtvis äfven kunna prestera, med en enda blick. De olägenheter, som en lätt och plötslig penningetillgang stundom kan medföra, har artikelförfattaren (det måste medgifvas) mycket skarpsinnigt vetat att uppsöka och skildra; men olägenheterna af den ökade penningebrist. som, om ej privatbankerna under de af honom uppgifna missgynnande konjunkturerna existerat, skulle hafva inträffat, har han deremot allsicke tagit i betraktande. Att en reorganisation af värt privatbanksväsende är nödvändig, har länge varit insedt, och förr eller sednare måste äfven en sådan komma till stånd; men detta bevisar icke, att dessa inrättningar hitintills medfört mera skada. än nytta. Det är ej bruket, utan missbruket af dessa den inhemska industriens lijelpkällor. hvilket man bör söka förekomma, och detta tro vi lättast vinnas genom författningar, hvilka, på samma gång som de, hvad bankernas soliditet beträffar, trygga Allmänheten, äfven för den icke industri-idkande delen af densamma försvåra tillfället att skuldsätta sig. Huru detta borde tillgå, kan naturligtvis icke i en note redas och utvecklas. I den diskussion, till hvilken ofvanstående artikel utan tvifvel kommer att gifva anledning, torde dock en gång blifva tillfälle dertill, och vi skole då ej lemna detsamma obegagnadt. Red:s anm