Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1845, sida 1

————— före sitt giftermål med honom en fröken de Malatroil; hon hade, sitt uråldriga adelskap till trotis, al sattigdom sell sig taungen alt nedlå ta sig till en mesallians med den en borglig slägt tillhörige rådsherren. ton betraktade sin make med oafvämla, missnöjda blickar, under det denne tid efter annan höjde tunga suckar mot himlen. Slutligen förmådde hon sig tilltila honom, och, såsom vanligt, inledde hon samtalet med att träta: yvJi blir alldeles odräglig, min herre, med era hängfärdiga miner. Nu har ni suttil der en hel qvart, alltsedan ni kom bem, och jag har ännu icke hort annat af er än ett torrt god dag. Hvad suckar ni för? IIvad går åt er? Hvad har man gjort er? — Jag är mycket missnöjd, sade rådsherren och steg upp. a — Och kan man få veta med hvad ? — Med er son, min fru. — Med riddaren, med min gode Henrik, inföll fru Delporte, i det hon lade i sin röst ett uttryck af moderlig ömhet och beundran, som nödvändigt måste misshaga hennes man. — Ja, min fru, genmälde rådsherren i det han närmade sin hustrus tonfall, med er sjelsfgjorde riddare, med denne gode llenrik.p lir Delporte återtog med ens sin torra och allvarliga röst och fortfor: dJng kommer från examina, min fru, det finns ingen af mina medbröder, ingen prokurator, hvars söner icke visat sig ega mera kunskaper och beläsenhet än er. Jag blygdes å hans vägnar, men han, länet ifrån att blygas, visade sig snarare fräck och trottsig. Åan hade losvat. alt, om han svarade någorlunda försvarligt, ihägkomma honom i morgon vid utdelningen af betygen; men man kan icke vara 0kunmigare, än han är. — Frukia ingenting, min herre, svarade fru Delporte med en försmädlig öfverlägsenhet i ton och