222 oo SdII 4.0) ALUIUGSJUhS och hat mot Samhällets bättre elasser. Måman noga esftertänha söljderne af en sådan yttre ställning och inre sinnesstämning; må man dermed jemföra de secundära orsaker till fattigdomen, som i det följande skola angisvas, och slullisen eftersinna det betydliga antal af Samhällets medlemmar, som befinner sig i sagde belägenhet; och man shall oselbart medgifva, att i denna proletärens ställning sinnes grunden och upphofvet till all fattigdom, och icke vidare sorundra sig öfver det stigande armodet, heldst då det vore lätt att visa, all större delen af tjenstehjonspersonalen, under nuvarande förhållanden, han anses eller åtmivstone lätlelisen komma att tillhöra dessa proletärer. Ehuru nu fattigdomen skulle minskas i samma mobn, som proletärens ställning förbättrades, erfordras dock för det sistnämnde ändamålet sådana kraftiga medel, hvars användande kan ske endast genom Statens directa ingripande, så att communen och den enskilda medborgaren blott i ringare mohn kunna dertill bidraga; men då icke något i detta hänseende bör försummas, må det tillåtas mig nämna några medel, som jag tror i väsendtlig mohn lämpliga för sagde systemål och icke utom gränsen för Communens verksamhet: nemligen 1:o) En noggrann esterlesnad af sörsaltningarne angzhende inslystningar till staden; 2:0) En god sosuppsostran; 3:o) En fortfarande uppsigt ösver ungdomen, sedan den lemnat skolan; 4:0) Begagnande af alla de medel, som stå Communen , så väl som den enskilde husbonden öppne, all förmå tjenstehjonen att i tid samla capital; 5:0) Inrättande af anstalter, hvilka, med likartadt syfte som Sparbankar, hunde komma den ordentlige arbetaren till hjelp, för förvärfvande, eller bevarande af det sorvärsvade. Såsom sädane må nämnas hjelphassor, ränteförsåhringsanstalter, lombarder, med slera dylika; 6:0) Millvägabringande af låsecabinetter för industri-idkarnes arbetare; och 7:o) Försök att på låämpligt sätt förekomma förhastade gistermal, men att deremot befordra dylika, då utväg till bergning är gilven. Efier desse korta reflexioner, påkallade af syflemälet för denna framställning, men utan afsigt all föranleda till nägon åtgärd nu, öfvergar jag till frågan om fattigdomen i inskränktare mening. baltigdomen, förutsättande att behofven äro större, än medlen att dem tillfredsställa, kan antingen vara ett arf, mottaget redan vid inträdet i lisvet, eller härslyta derifrån, att de medel, som förut varit tillgängliga, af en eller annan orsak försvunnit; eller ock slutligen förorsakas deraf, att behosven ökas, under det inkomsterne förblifva lika. Åf desse olika orsaker påkallar den i 2:dra momentet nämnde, eller upphörandet af förut tillgånglige medel, särskild uppmårksamhet, emedan den kan vara beroende af tvänne olika anledningar. be medel, som förut varit tillgånglige, kunna tryta, antingen då de erhallits såsom gålva af en annan, hvars förmåga eller vilja att bjelpa upphört, såsom förhållandet är för dem, hvilka, utan egna medel, utträda ur barnhus, försörjningsanstalter och understundom äfven soräldrahuset; eller ock, då tillgängarne tillhört den behöfvande sjelf, hafva de försvunnit till följd af yttre omständigheter eller af subjektiva anledningar. I förra afseendet kunna nämnas verkliga olyckor, såsom eldsvådor, förluster genom andra ock, framför allt, brist på arbete för kortare eller längre tid; och till de subjektiva anledningarne höra sjukdom, älderdomssvaghet, liderlighet eller rent af lättja. Särskildt måste jag ock vidröra den tredje nämnde anledningen till fattigdomen, eller alt behofven ökas, under det inkomsterne blifva lika. bDå de föräldrar, som lesva af sin arbetsförtjenst, få ett större antal barn, än denna förfjenst förmår underhålla, så måste fattigdom uppstå, och utan fråga är detta en hufvudorsak till fattigdomen. äårbetslönen för den vanlige arbetaren bestämmes ej af arbetets. värde, utan efter Å cg avrhatavane 3s