med de i Tyskland besintlige arbeits-Nachweisungs-Contoir, dem man älven i Stockholm börjat esterbilla. Det slode vål arbetaren sritt att begagna sig af inrättningen eller ej; men han skulle nodgas dertill, om den arbetsgisvande ovilkorligen sorbunde sig, allt endast der söka ersorderligt arbetsbiträde; och vore, med afseende å stadens ringa omfång, en enda sådan anstalt troligen för behofvet tillräcklig. En rättvis upp: muntran för begagnande å arbetarens sida af denna inrättning lemnades, om, vid besättande af en del lägre tjenster inom Samhället, företrädesvis sådane personer kommo under betraktande, som kade beredt sig kontorets intyg om ett under längre tid visadt välforhallande. Slutligen erbjöde sig härigenom ett lillsälle för Faltiglörsörjningen att sorskassa arbete åt dem, som redan ligga henne till last, så vidt nemligen aldrig kunde saknas beställningar äfven för sådana arbeten, som fordra ringare ansträvgningar och hvilkas beskaffenhet i öfrigt torde göra dem mindre lämplige för den belt och hållet srie och oberoende arbetaren. Hvad den qvinliga personalen beträffar, blir det visserligen svårare, att för den finna sysselsättning bos enskilde; men utom det att deras antal torde vara ringare, så länge sräga är om den arbetsföra åldern, kunna de lättare sysselsättas med hemarheten. (kortsättes). —2ä— ——