Article Image
HILL, ate 1 UV ÖÅv! DoO . Lä hvilket en riddersman, liksom hvarje annan dödlig, ej kan vara likgiltig) finna en ersällning för hvad det i politisk makt och anseende förlorat — elt anseende, som Ständet gerna kunnat bevara, äfven under en förändrad representation, om det endast egt mera takt och mindre ståndsfördom, med fördragsamhet och humanilet behandlat dagens frågor, icke i tid och otid satt sig emot de stora, obetvingliga krafter, som af den högre makten oemotständligt föras framåt, och hvilka ej med maktspråk Åta nedtysta sig, äfven om Ridderskapet och Adelns åstjernoro af första ordningen ville, såsom nyligen har skedt, dermed göra försök. Ibland de frågor, som under innevarande riksmöte blifvit behandlade, intager den om de begge könens lika arlsrätt onekligen ett utmärkt rum, såsom rättsfråga betraktad, och borde den så mycket mindre rönt motstånd, som de grunder, på hvilka qvinnans anspråk i detta bänseende stödja sig, icke allenast livga för en öppen dag, utan äro derjemte så allmänt erkända, att vi anse deras framläggande öfverslödigt. Betraktaren finner alltså i detta allmänna erkännande både en gärd åt rättvisan och ett godt tidens tecken, ty det visar, alt den annars egoistiska monnen med sin sjelstagna supremati öfver qvinnan ändå eger en tanke för henne, sitt lifs trogna följeslagarinna, af hvilken hans jordiska lycka i så väsendtlig mån beror, under det ban sjelf är stadd i strid för vinnande af medborgerliga och politiska fribeter. När allmånnna tänkesättet nu är sådant, och Bondeståndet, som eger största andelen af den Svenska jorden, och således genom den lika arfsrätten i ännu hogre grad, än Adeln, skulle erfara olägenheterna af fastigbeterpas fördelning, likväl af billighet och rättskänsla tillerkände sina qvinnor denna fördel, så är det ingenting mindre än ridderligt, att inom riksförsamlingens första kammare höra talare framstå och sorsvara någonting så impopulärt och ensidigt som den olika arssrätten, och detta på skäl, som vid minsta granskning mäste förlora ända till skenet af giltighet och sanning. Man bar inom Riddarhuset, som ett af skälen till mannens företräde framför qvinnan, hört anföras, att naturen sjelf tycks halva antydt ett ett sådant förhållande derigenom, att det manliga fostret redan i moderlifvet intager ett större rum, samt att det nyfödda gossebarnet vid modrens bröst fordrar mera näring, än flickan; hvaraf skulle följa, att, gossen, Som från första ögonblicket af sin tillvaro mest besvärat modren och medtagit bennes krafter, bör under sin öfriga lilstid, i stöd af denna sin förmenta sörelrädesrättighet, tillegna sig hälften af hvad den soStrande och moderliga qvinnan med rätta lillkommer. I sanning elt eget sätt att visa sin tacksamhet för de modor och försakelser, hvilka älven den bäst lottade qvinna som maka och mor är underkastad. betta argument erinrar lilist om sädesärlan och göken, om hvilka formäles, att ärlan i sitt bo utkläcker och uppföder den sistnämnde, samt att hon, ännu sedan ban är fullvuxen, med moderlig omsorg följer den galande lättingen, hvars otacksamhet mot sin lilla sostrarinna blifvit ett allmänt ordspråk. De anförde skälen till mannens företrädesrättighet synas på sin höjd bevisa, att då naturen gifvit qvinnan en finare och svagare kroppsbyggnad, än mannen, hon dermed velat antyda, att qvinnans verkningskrets bör vara der, hvarest de materiella krafterna mindre tagas i anspråk; men deraf, att hon ej är född att spränga berg och smida ankare, följer likväl icke, att bon i andeliga förmögenheter är mannen underlägsen, om hvilket förbållande hvar och en kan öfvertyga sig, om man vill sätta den uppväxande gossen och flickan i samma skola tillsammans. Att äfven de ädlaste känslor uppfylla qvinnans bröst, och att hon, då händelserna dertill mana, är mäktig till äfven de största och djerfvastehandlingar, derom villnar historien. Åsven kunna vi af dagliga ersarenheten finna, att hon i tålamod, försakelse, resignation och en tillitsfull förtröstan till ett bögre våsende oftast är mannen osverlägsen. Då sådana skäl. som de ofvan anförda, kunna vinna — AMA me He tf) 3 At MM

28 januari 1845, sida 3

Thumbnail