spela. Till det förra partiet slöto sig Ståndets mest erfarne och talangfulle ledamöter ; det andra utgjordes af flere yngre och fyndiga talanger. kuthberg, David Anderson, Sven IHeurlin, Bengt Gudmundsson m. sl. utöfva på det förra ett mäktigt inflytande; det senares korysker utgöras, utom af talmannen, af några Herrar inom Ståndet, såsom Hr Zetterberg, Hr Sahlström, IIr Dahllöf m.fl. Mellan dessa partier stod liksom ett tredje, hvilket visserligen ej ville sluta sig till de så kallade aradikalerned, men lika litet hyllade ade nya ropalisterna dDetta parti — om det så får kallas — styrde tungan i vågskålen och gaf merändels utslag i frågorna, der votering kunde komma i fråga; ty i vissa punkter, såsom t. ex. representationsfrågan m. sl., äro partierna af samma äsigt. Vid den förr omnämnde Kongl. propositionens siskuterande förlorade de anye Ropyalisternad, hvilkas leder på senare tider lidit mycket afbräck ; och som vid behandlingen af frågan ett sormsel blifvit begånget, hvilket dock, såsom nämndt, vid protokollsjusteringen ändrades, så sick Dagl. Ållehanda mod att sara ut mot Bondeständet på sitt vanliga hetsiga och bastiga sätt, och begagnade sig härvid af sil Mändagsbref för förra veckan. Aftonbladet insåg genast det oskickliga i Allehandas manöver och passade tillfället, att på en gång visa sin oberoende ställning till Allehanda och vinna pluraliteten — detta för Aftonbladet så kära begrepp! — inom Ständet. Detta skedde genom några krumsprång, hvarigenom en lämplig tillrättavisning tilldelas Allehanda och skulden till Bondestandets bangstyrighet kastades på Strindlund, Rutlibery, Bengt Gudmundsson, m. sIl., hvilka sormentes handla af aafundsjuka och styras af några så kallade eloshästara. Denna taktik att offra ett par syndabockar till Klörsoningsossera tog ej skruf, utan hade endast till följd, att det Rutbbergska partiet blef förstärkt genom det tredje partiets formliga öfvergang till aHkadikalerne. Dagligt Allehanda spelade härvid, som vanligt, den ömkligaste rolen, ty, kyssande riset, mottog det Aftonbladets aga och skyllde på silt 4a—4—4 samt losvade att han i nästa måndagsbref skulle försvara sig. Hr C(—X—4d uppträdde också med sitt vanliga mändagsbref i gårdagens Allebanda, men hade synbarligen mistat koncepterna, vidrörde endast med några få ord hela affären samt sorklarade sin afsigt endast varit att få ämnet diskuteradt! Emedlertid synes lika synbarligen på det sätt, hvarpå Aftonbladet i gär refererade Bondeständets diskussion i tullbevillningsfrågan, att Aftonbladet anser saken helt och hället forlorad. Besinnar man derjemte, att Aftonbladet i samma nummer säger anledning vara att hoppas, det Regeringen snart positivt skall uppträda i Representationsfrågan, så kan man se hvad klockan har slagit, och vi torde få bereda oss på elt represemationsförslag, deri Bondeständets oalvisliga fordran — allmänna val— undertryckes, och detta förslag till på kopet förordadt af t. o. m. sjellvaste Aftonbladet. Omöjligt är det visst icke. lIr Johan Johansson har vid nu pågående tulllagstiftning förhällit sig mycket tyst och stilla. Man tror orsaken härtill vara ett honom gifvet tillkäånnagilvande från hans höga principaler, att de uti ifrågavarande fall ämnade handla på egen hand, hvarföre Hr Johansson, som anser sig oumbärlig, dragit sig undan och nu i smyg sma