Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1845, sida 1

dAubigne anhöll nu hos honom i en vördsam skrifvelse om hans förord hos formyndaren. Henric svarade honom väl icke; men var dock straxt villig alt uppfylla hans begäran; och skref till frökern Lezei ett ytterst artigt och huldvikt bref; hvari han bland annat försäkrade, att han icke egde någon vän, som var honom dyrbarare; och hvilken han högre värderade än dÅubignå; samt gaf henne tillåtelse all visa dessa rader för lormyndaren. å . Nu trodde dAubignet sig hafva nått målet för sina önskningar, — men förmyndaren; Dampierre och la Rochetoueault förklarade, att brefvet kande vara slörsalskadt. DAubigne blef utom sig af raseri. På stället ville han på lif och död utmana de (re riddarne, som kunde silltro honom en så skamlig handling. Susanna darrade för sin älskares lif, och blott med möda aftvingade hon honom det löftet, alt ännu trenne dagar unpskjula sin afsigt. Knapt vågade bon sjelf hoppas något af detta uppskof; emellertid skickade hon straxt ett ilbud till Saint-Maixent, hvarest Henric da vistades, och afreste sedan sjelf, intagen af fruktan och hopp, i sällskap med Dampierre, la ROCHCTOUCauIL och förmyndaren, hvilken senare efter denna händelse ej tillåt henne vara i närheten af dAubignt. Första natten tillbringades på ett slott, tillhörigt Hr af Retz, hvilken äfven räknades bland Susannas ifrigaste tillbedjare. Här hade Susanna met otålig väntan hoppats få mottaga ett bud ifrån konungen; men forgäfves. — Målet för andra dagsresan var ett intagande landställe, som la Rochesoucault nyligen köpt, och der hela sällskapet ämnade tillbringa några dagar. Ä Det var redan mot aftonen, då man närmades detsamma. En framför liggande höjd undanskymde det för de resandes blickar; men då man uppnått denna höjd, såg man det på ringa afstånd, och till allas förvåning på ett lysande sätt cklareradt. He Dampieree och Förmyndaren sade la RO