Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1845, sida 3

ning införda artiklar aom deolika sattigvårdssystemernas betydelsee har en af våra medarbetare uttalat sina åsigter uti ifrågavarande ämne, och nekas kan iche, att mychet af Uvad han i dem yttrat, förtjenar att på det alfvarligaste behjertas både af statens och kyrkans män, både af det allmänna och de enskildte. En al hufvudorsakerna till den öfverhandtagande fattigdomen , hvilken icke han vidrort, men som icke desto mindre, i var tanka, bör komma i betraktande , är det sbråtväång, som med tung hand hvilar på ålskilliga af våra näringar och hvilket, så alt säga, förnekar mången att ärligt förtjena sit brod IIvarlore icke i detta fall följa Preussens och Amerikas exempel? Ilvarföre icke tillata hvar och en, att, mot en efter förtjensterna lämpad alfsift till staten och kommunen, på sätt han sjell för godt finner, genom alla losliga och lagenliga medel förtjena lifsoppehålle at sig och de om, hvilkas öden han med sitt sorenat? Fäföngt ank ägger man arhetsskolor och räåddningshus, om de, som i dem lärt sig att verka och arbeta, då de från dessa inrättningar utträda i det allmänna lifvet, blifva sorvägrade, att, medelst de kunskaper och färdigheter de i dem inhemtat, förvärfva hvad de till kroppens uppehälle och nödtorlt behofva. Icke få exempel gifvas i värt land, att personer, som både velat och hunnat arbeta, blifvit bragte till tiggarstafven, ja till schavotten och stupstocken, endast och allenast af det tväng, som räder i vissa näringsgrenar. Den, som ger arbete, ger bröd, säger en af vära enillrikasie och mest vidifrejdade författare, och lika så ovederlägglig, som denna hans sats är, lika ovederlägglig är äsven en annan sats: dens om fråntagersin nästa bans bergning, han dräper honom.? Näringsfribeten, om den rätt brukas och handbafves, är en afsvuren fiende till pauperismen. Det är statens och kommunens pligt alt tillse, det ingen mannamän vederfares nägon af dess medlemmar, allraminst att något intrång göres i deras naturliga rättigheter. Och hvad kan vara naturligare, än rättigheten att på ärligt säll ega alt försörja sig och de sina? Vi torde framdeles, sedan resullaterna af morgondagens ölverliggningar blifvit kända, återkomma till detta ämne, hvilket utrymmet för dagen endast tillåter oss all antyda. — Härvarande Poliskammare har genom annons i dagens tidning utfäst en belöning af 50 k:dr b:ko ät den, som angilver och om väldet öfvertygar de bolvar, som i förrgår afton i Nya allen öfverföllo och sårade Löjtnant G. Torpadie.