Republikanen. Tyst! hör jag rätt? är det Marsejersängen, Det bruset af en vredgad friketsvåg? Är sömnens nesligt länga tid förgången? Har folket vaknat upp med renad håg? Gud! jag dig tackar! Ej skall längre grumlas Af träldomsfänaden vår frihets ström. På solhsrihelens mark ej mer skall tumlas Kungssålar, styrda dit med purpurtöm. Halft tiqer-rylande, ur mörka snåren, Halft glädjeskri — jag hor , dig sköna säng! Se utför kinden tillrar stilla tåren; Men, gudskelof — en glädjetår en gång! Upp, du mitt folk! ryt så, att jorden skälfver, Slit maktens lumpna, murkna väf itu! Den makt, som folks och furstars öden hvälfver, Till fviketen i solljus blickar nu. R—4d.