Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1845, sida 2

DDS ? yi MMS -4—4414274-4 oo 5 AR säljes villigt till sista notering. I går afton, kl. omkring 9, har i Nya alleen en valdsgerning al gröfsta art egt rum. vid ofvannämnde tid kom nemligen en af Götha Årtilleri-regementes ollicerare, Ir Löjtnant C. Torpadie, gaende i den del af Nya allten, som är emellan gamla allten och den s. k. Fallighusgatan. lian hade ej hunnit långt, då han varSseblef tvenne sämre klädda personer stående på vägen och samtalande med hvarandra. bå aftonen var ljus och han intet ondt anade, fortsatte ban sin väg förbi dessa personer; men just som han passerade dem, hörde ban den ene af dem yttra : Den der skall ta mig tusan d—r ba stryk! kort derelter upphanns han utaf dem, hvarvid de ställde sin gång så, att de kommo på hvar sin sida af honom. Löjtnant Torpadie fortsatte emedlertid, utan att yttra ett enda ord, sin gang; men hade ej hunnit langt, förrän den ene af hans följeslagare shussade till honom så, att han for öfver emot den andre, hvarvid denne satte sitt ben för UIr Torpadie, att han föll omkull på vägen. Ögonblicket derefter erhöll han al en knif trenne styng i hufvudet och trenne dylika i det ena låret, af hvilka styng, eller, rättare, skärningar, ett trängde ända intill lärpipan. Nu hördes på något afstånd tvenne slädar komma korande; livadan nidingarne beredde sig att taga slykten. Sedan de hunnit nägra steg ifrån honom, återvånde dock den ene och yttrade, under det ban utstolle en ny svordom, att han, innan han skiljdes från den öfverfallne, askulle karsva näsan af honom.a Omedelbart på denna hotelse följde en ny ristning med hnilven; men dels derigenom, att våldsverkaren hade brådtom, dels derigenom att Löjtnant Torpadie, som höll på att stiga upp, bastigt hukade sig, undgick ban det ät hufvudet rigtade mordhuggel, hvilk et endast träffade den tjockt vadderade mössan och sönderskar skärmen å densamma. Sedan detta var gjordt, tog nidingen, tillika med sin andre stallbroder, flykten, och Herr Torpadie begaf sig, så fort hans af blodförlusten medtagna krafter det tilläto, till sitt hemvist, der ban nu besinnes sänglivgande, utan alt dock någon dödlig fara al de illllogade sex skärsären är att förmoda. Den före detta i tidningen omnämnde civil