Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1845, sida 1

ut TN le yse na kdt ers de en seUl nd en5gembes2jordt, på samma gång är det att åt den af sedeslöshetens 8 moraliskt förderfvade modrens innge en gång är ämnad alt inträda tot gerliga samhället, bör anförtros; et vill st ej att dess grundvalar skola undergri vas; att dess medlecamar från barndomen skola söras till varelser utan håg och böjelse att njuta af eu sedlig stihets välsignelser, så mäste den göra allt för att undan et förpestadt hems inflytande rädda dem, som en gang skola inträda i samhällssörbundet. Nedlet härtill är Småbarnsskolan, hvilken gör det möjligt att under barnets spädaste är från dess åsyn astägsna scever af rahet, af liderlighet, af lastlullhet och af brott. Denna inrättning gör det möjligt, att redan från barnets spådaste är i dess själ inplanta kärlek till Gud, vill saderneslandet, till fred med samhället och till dygd, och gör det möjligt att vänja det späda sinnet vid en stilla lesnadsordning och väcka dess kärlek derför, i stället för den kärlek till ett kringstrykande lelnadssält och alla dess både sör, individen och samhället olycksaliga följder, hvilken oftast ulgör barnens af de lägre klasserna enda sorgliga arf från sådernehemmet. De lastlolla och sedes lösa hemmen äro lika många verkstäder, i hvilka statens ändamål flitigt motarbetas och i hvilka rastlöst arbetas på att utbilda varelser, som anse sig såsom naturliga fiender till all mensklig ordning, till samhällets lagar och den genom dem uttryckta allmänna viljan. Allena öfver Smabarnsskolan och dess betydelse sor staten kunde en bok skrifvas, och man skall derföre lätt inse, hvarföre vi inom det trånga utirymmet af en tidningsartikel måste åtnoja oss med, att endast antyda våra åsigter; men vi våge dock, efter det lilla vi ofvan anfört i ämnet, fräsa hvarje tänkande menniska och medborvare om det kan vara ens tänkbart, att, så lange så litet göres sör alt genom SmäåbarnsOo skolor hämma sedeslösheten och harntiggeriet, att, säga vi, annat än elände och immoralitet skola Ssom en kräfta sråta på samhället? — Svaret kan icke serna vara tvifvelaktigt. Men, torde man invända: huru skall man kunna inlalla så många dylika Småbarnsskoltor, att de skola hunna motsvara ändamalet? — Vi svare härtill: att stora olfer måste göras för att afvända stora national-olyckor. hinnas icke länder, der innebygaarne med de största mödor, ansträngningar och offer måste skydda sig mot hafvets ofversvämmande och härjningar? Folket der vel, att det måste köpa ett godt för ett annat; att de måste genom stora offer afvända eu stort ondt; och kunna vi ej lära oss samma nodvändighetens vishet, så mäste vi ej heller klaga olver de olyckor som ofelbart skola öfverga oss, och redan börjat låta höra af sig. nom Småbarnsskolan, som i öfrigt bör hafva den tarsligaste anordning, mäste en qvinna af stilla, milt men allvarligt lynne och sann gudssruklan, utan allt pietestiskt incarnat, vara den, som gifver barnen den vard och goda rigtning, de sakna i hemmet, och bör hon lifligt vara genomträngd af den tanken, at hon är nagot helt annat, än en af det allmänna lönad och tillsatt barnpiga. Förmåga att bedöma barnens olika lynnen och att upptäcka och utrota lynnets vanarter — samt kärlek sor det ansvarsfulla kallet äro högst nödvändiga egenskaper hos föreståndarinnan for en smabarnsskola. Af det redan anförda torde det vara klart, att vi på intet sätt gilla deras äsigt, hvilka anse Småbarnsskolans husfvudsakliga nytta bestå deri, att soräldrar, befriade frän tillspnen om sina små, haure äro i stand att se sina ekonomiska fördelar till godo. Denna småbarnsskolans nytta är visserligen alldeles obestridelig och ingalunda att förbise, ja, genom den sluter sig småbarnsskolan rätt egeuteligen sill sattigsörsöriningsanstalternas antal; men denna nytta är icke desto mindre af alldeles underordnad beskafsenhet, jemförd med den stora oberäkneliga nytta dessa 22w 1