Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1845, sida 2

vel jag, derom är jag fullkomi igt öfrertygad; men de äro äfven Opassande, och jag råder dig ati sramdeles skona mig for dylika. Med dessa orden lemnade han sin van, och vände tillbaka till sällskapel. — WBA ubig n såg efter honom med en ängslig blick. vitan vill ej lyssna till vänskapens trogna varningsrösb, s sade Jan sedan, eller en paus; han aktar oj på mitt rad, och likväl är jag. allt fsörvisgi Ofvertyg vad, al han skall få Orsak, att ångra det. lien vill han icke sjelf vara betänkt på sin säkerhet, så skall vännen vaka i hans ställe, och Gud skall höra min bön, och nådigt afvända faran, som hotar det dyrbara RUTUäet. Derpå meddelade han sin misstanka åt Segur, Beauvajs cch la Rochefroucault: men förgäfves: ty de voro af Henrics mening. Det herrs kade ju också den muntraste glådje vid hela hofsvet. Man såg blott glada ugigten, och den som så njuter lifvet, den, mente de, kunde ej tänka på förräderi, utan alt vara en föltkonl lig bof, a n för ex sådan ville de ej anse Carl IX, churu dAubignt försäkrade dem, att fanalisin vore i stånd lill allt. Sorgsen såg ban äfven här sina ber ta den fruktlösa, likvå d förlorade han icko modet, utan beslöt att fördubbla sin egen lörsigiighet 4 sr alssas: bet. TKalcy, hans vän och vapenbrodet rv var Gen ende, som slulligen Öfver! 2 rades om hans mening, och de tveune förhundsbröderna lemnade nu icke något steg al Katharina, Carl och llert: at Guise obevakadt. Men de kunde icke utforska något, som gaf visshet ål deras IhHisslanka, ehuru Ge genom omständigheter, som ; skulle unågått mivdre uppmärksam, dagligen, ja sun? idiigen Ötvertycades om, att någ ot förräderi var å färde. Likvål sökte sie fö rgämes, ali bibi -inga de andre sin förmodan; ty de förbländade sägo icke den afgrund, vid bvilhe Ä de stodo, och tumläde, utan att ana något ondt, det snara förderfrvet till mäte. Ållt för välgrundad var likvål WA u hig n8 misstanka, och historien har på ott rystot sött Dei