1844 och 1845. Vi hafva nyligen öfverskridit gränsen af ett nytt solhvars. Ilvad år naturligare, än att man kastar en blick tillbaka på hvad som varit, en blick framåt på hvad som komma skall. Den förra hör till forskningens säkra, den sednare till dess osäkra del, likasom chirurgien till läkarekonstens säkra, pathologien till dess osäkra del, och, Gudnås! detta är ej den enda likheten mellan en sädan framoch åter-blick och läkarekonsten; ty hvad är den egentligen annat, än undersökningen af tidens brister, af hvilka de förflutna ligga alholjda såsom öppna sar, men de tillkommande ännu beslojade, sasom en obekant sjukdom, den man endast obestämdt kan sluta sig till, genom de yttre symptomerna. Dock modigt bör man, åtminstone till en början, betrakta dessa brister, ej sky tillbaka för det nagon gang så afskräckande och nedslnende doruti, om man vill vaga hoppas att utfinna medel till deras afbjelpande. livad var det då som 1844 åt Oss, i detta hänseende, afholjde, och hvad är det väl som 4843 ännu doljer? — Se här tvenne frågor, värda hvarje fosterlandsväns uppmärksamhet. Aret 1844 gick in med de ännu dystra auspicierna af den gamla regimen, i hvilken sidoinslytandet, sängkammareradezilningen, gunstlingsslyrelsen utgjorde hufvudingredienserna; men den 8 Mars kom och asskar med ens alla tradar, som utgingo från nämnde treenighet. Sidoinslytandet fann ej mer något föremål för sina machinationer, sängkammarrädgilvarne ej mer nagot öra för sina ensidiga råd, gunstlingsväldet var slut, likasom kort derpå sjelfve den fornämsta gunstlingen: akungen blef aldrig bra och Brahe aldrig kung igen. — Nationen vaknade till nya, glada sorhoppningar, stodda på en i alla hänseenden, svensk konung med valspraket 4Rall och Sanning. o llalva de också förverkligats? — Det vore för tidigt, alt ännu med ett bestämdt ja eller nej besvara denna fråga. Vare det för ögonblicket oss nog och för framtiden tröstande, att de ännu ej svikits, ehuru man visserligen icke kan förneka, att det ibland tyckes balva lutat dität. Dock, vi vilja hoppas, att skenet i detta, såsom i många andra hänsenden, bedrar. Visserligen har, under nuvarande regime, ett och annat sorsok skett, alt, medelst önskningar, inskränka medborgares sria rätt att i vissa fall uttala sina tankar och sin ösvertygelse; men vi vilje tro, alt det odiosa i saken mera bärledde sig från verktygens plumpa beskaffenbet, än fran den ursprungliga meningen. Ilvad som har skett i bättre rigtning har varit de impopulära -— -—