randers väljande, frågan om lika arssrätt 0. s. v. O! om Carl Johan ej fick sluta sin regering med det ärofulla verket af Sveriges pånylklodelse, splitets qvälvande, bildande af en nation al de de skilda flockarne, medelst det nya lepresenlalionssörslagets antagande, hvarföre ville ej Oscar börja sin regering derme d, derigenosu jemnande för sig hela sin framtida bana till ärans och odödlighetens tempel, en bana, den vi äro öfvertygade ban vill utmärka med idel vålgerningar at folket och förbattringar i alla förvaltningens grenar. — kunna vi också anse honom tillräckligt understödd i detta sitt ädla bemodande utal sin nuvarande radgilvarepersonat? — På denna sraga kunna vi endast svara med en orissbetens axelryckning. — Hittills har den åtminstone cj sjort några underverk. Tvertom har en och annan åtgärd, utgången under dess auspicier och med konungens personlighet till skylt och Id, varit sbäligen impopular, 1. ex. det bein handbrelvet, ehuru ingen af dess hand liagarvarit så kolvssal, så pyramidal, i dett; hanseende, som det norrska statsradets, hvilket, vid äfventyr af assällning, förbjuder hvarje i departemienten anställd tjensteman alt ollenllisen skrifva mot regeringen. — Del ser verkHeen ut, som om här vore någon ovan, som sadde ogräs ibland hvetet, och uppmärksamhet torde vara af nöden, om man ej vill blifva öfverraskad såsom i Finland 4808. Alldeles bar den östra grannen nog ännu ej uppgilvit sina planer eller glömt Peter I:s testamente, ehuru vt hoppas, att det, med Guds hjelp, ej shall I(ckas honom att verkställa detsamma, äfven om det skulle finnas förrädare i de leder, som kal:a sig fäderneslandets räddare. Dock, bäst är alt bafva ösonen öppna åt både öster och vester och ej slumra på sin post; ty blott om man vill bjelpa sig sjelf, bjelper ochså sorsynen. kinans-ministern har någorlunda godigjorl sin obemula begäran till ständerna, att de skulle söra upp en finansplan, i det han sjelf nu uppg sjort en sådan. Ester ständernas 6dro sininge, som våra vestra bröder säga, af så väl det ena som andra förslaget, skall väl resultatet atminstone bli någorlunda tilllredsställande, om ej hela landet till slut skall gå på utmäålningsauktion. I det hela är dock ministeren med dess verksamhet hittills egentligen Marken bachad eller malen, och således ej synnerligen att byoga på för framtiden, helst vi frukta, all Baron Nordensalk lika litet nu, som sorut, kommer at uträtta något stort verk, ehuru han just nu vore på rätta platsen, ull visa, det hans ord: arepresentationsresormen kan ej lallal4C voro nagol mer, än tomt munvåder. Alven stalsridet Faxe, ehuru skicklig embetsman. skänker ej särdeles haran iier för regeringens gang och ristning; man sväfvar derför, i detta hänseende, i fullkomlig ovisshet, och mäste öfverlemna al tiden att iyfta denna sloja. ce Matte plott ej den ansvariga ministerens passivitet åter sorskalsa inträde at sidoinllytandet, hvilket alltid är skadligt, äfven om det skulle uUlga från så utmärkta och aktade män, som Kammarberren Wrede och Adjutanten i Postoch Inrikes-tidningen. Matte konungen då heldre öppet välja dem till sina radgilvare; ty ent spel är alltid bäst. Piksdagen lärer troligen komma att vara åtminstone till i slutet af April. pa den tiden kan ———— — ——— LL