Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1845, sida 1

en förevändning för deras dåliga afsigter. Alla drilljedrar sattes i gång: öppet från represe lationsresormens vänners sida, doldt från d ovänners; endast regeringen sörblef oyerk insvept i sin sakallade neunalitet och båtfa liknöjdt folkets strid på lif och död; så liknöjdhet dess sorhoppnings mordande al ey handfull marodörer. Var det rätt? Var det blokt? vi svara bestämdt: Nej! — Vid sådana tillsälken sar ingen vara neulral; det heter då, med största skäl: aden, som ej är för mig, är emot mig.v Så halva också både vänner och motständare betraktat denna neutralitet, och följden blef den förutsedda: det nya, förnuftsenliga, af nationens förnämsta intelligenser uppgjorda representationsförslaget föll, och dermed statens pånyttfödelse för decennier, om ej för årbundraden. Hvad hjelpa deremot några fraser: dalt representationsfragan ej kan fallav 0. 8. V., då man dock later den falla så djupt som möjligt, utan att göra ett enda försök att äter uppresa den, utan snarare, genom förtroliga handbref, äfven söker hindra andra derifrån. Hvad skall man tro om sådant? Hvad hopp kan det ge för framtiden? På denna punkt stå vi ungefär nu vid 4845 års början; tv hvad som skett i andra srägor är föga värdt att tala om. Kriminal-lagförslaget är aflemnadt till ständerna, men ännu längt ifrån asgjordt; många stämmor komma säkert att höja sig deremot, oaktadt dess grunder, i vårt tycke; äro lika enkla, som förnuftsenliga; men tillimpnine gen synes oss ibland för sträng, ibland för lindrig, ibland för mycket öfverlemnad ät domarens godtycke. I ekonomiska frägorna har et nytt babelstorn af skärpta prohibitioner blifvit upprest af Bevillningsutskottet, hvilket torn vi dock hoppas kommer att ramla al sig sjelf, i anseende till dess lösa, dåliga, förnuftssamt ändamäls-vidriga sammansättning. I finanserna synes jemväl en babylonisk förbistring råda. bet ena förslaget korsar det andra, nåslan alla förbiseende Dbumboms enkla sats, så for enskilda som allmänna finanser: Iu mer man lånar, dess mer man sätter sig i skuld. Så invecklade ligga, vid 4843 års början, alla dessa vigtiga frågor ännu för ständerna, men vi se ingen vän, huru de tillfredsställande kunna redas, under den paralyserande stämning, bvari representalionssorslagets sall försatt solket och flertalet af dess representanter, en stämning, som sifvit sig så tydligt tillkänna i åtskilliga mindre vigtiga, men dock klart talande ämnen, såsom tillarnes afskaffande, utskottsordfö