Från Riksdagen. Ridderskapet och Adeln har Tisd. d. 44 börjat den egentliga pröfningen af betänkandet om tullhevillningen, hvarvid dock på förmiddagen endast medhanns frågan om spanmålstullen, hvaröfver diskussion fördes dels om lämpligheten och företrädet emellan en fix tull eller en graderad, eller, såsom man kallade det, skalerad, af frih. Gyllenhaal, generaltulldirektören, Urr Skogman, Fabreus , grelvarne Frolich och Lagerbjelke, sriherrarne Sprengtporten och II. Hamilton för en fix tull, emot H. E. grefve Björnstjerna samt frih. C. O. Palmsijerna och J. Cederström, som försvarade tullens nedsättning vid missvextär. I början af plenum inträffade ett par rätt anmårkningsvärda episoder. IIr Lefrån uppsteg nemligen med en protest mot Ständets beslut i sista planum om foredragningssättet. Sedan Adeln först beslutat föredragning punktvis, hade hr Landtmarskalken, genom sitt medgifvande att grefve Cronhjelms förslag fick blifva kontraproposition, tillintetgjort de facto det förut sattade beslutet och afskurit afgörandet af en mängd punkter. Talaren veterligt var detta första gången som diskussionen afskars genom ett på förhand sattadt beslut. Detta vore ett farligt prejudikat för framtiden. Den riktning öfverläggningen erhöll, hade varit med omtanka anlagd, och det var fåfängt att motarbeta densamma. Han förklarade, att han och alla med honom liktänkande måst uppgifva alla försök dertill, sedan en af de ståndaktigaste ledamöterne i Ståndet blifvit af landtmarskalken tillrättavisad och nedtystad, och man dersore sunnit sig soranlåten att tiga, sör att icke missförstås till sina undersåätliga tänkesätt. Landtmarskalken sörklarade, att han ansåg mest förenligt med den plats han hade lyckan att bekläda, att söka undvika alt besvara hr Lefrens anforande i saken och vädjade till sitt eget medvetande och till Ståndet angående sitt handlingssält. Denna scen väckte mycken sensation, och landtmarskalkens svar, som var något utförligare än här är angifvet, emottogs med starkt bravorop. En kort diskussion följde härpå. — Hr C. R. Tersmeden afgaf äfven en mycket vacker reservation mot grefve Björnstjernas famösa yttrande (säderneslandets fiender eller emotståndares, om dem som voterat för representationsförslaget, hvilket af hr grelven besvarades, så godt det kunde, med en förklaring alt syftningen ej varit alt såra, m. m. — Presteständet har förehaft Bevillninasulskottets betänkande angående stämplade pappersalgiften. Niskilliga anmärkningar, ledande till återremiss, hafva emot nämnde betänkande blilAf.. A