telligensen. MIt, som sjenar att stärka, utveckla och pryda densamma, får genast ett högt värde. Kunskapernas nytta visar sig särdeles tydligt för sjelfva hopens ögon. be, hvilka icke bhalva sinne för deras behag, värdera dock deras verkningar och anstränga sig i någon mån sör ati ernå desamme, nemligen kunskaperna. Jemlikheten utvecklar hos hvarje menniska begäret att sjelf bedöma allt; den gifver henne i all ting smak för det handgripliga och reella, förakt för traditioner och former. YI. Ett af despotismens igenkänningstecken. ebespotismen, som till sin natur är rädd, ser i menniskornas isolering den säkraste borgen för sitt eget bestånd och söker derföre vanligen på allt vis att isclera dem. Ingen last i menniskohjertat bebazar den så mycket, som egoismen. En despot förlåter lått undersåtarne att de icke älska honom, om de blott icke älska hvarandra. Han äskar icke deras biträde i statens styrelse; det är nög, att de ej vilja sjelsva styra den. Han kallar dem oroliga och upproriska sinnen, hvilka vilja förena sina bemödanden för att befrämja det allmänna bästa, och, med omvändning af ordens naturliga betydelse, kallar ban åter dem ååaoåay medborgare, hvilka sluta sig trångt inom sig sjelfva. (Forisälles.)