wan alven slere kommit till evangelii herrliga srihet. Fastän djefvulen rasar icke allenast den stora massan af oomvände syndare, utan äfven hos de nyssnämde svärmarne, så känna dock de sanna fåren herdens röst och finna, att, eburu de hafva vedermöda här i verlden, njuta de dock frid i Kristo. I socknarna Sexdräga och Svenljunga, i Kinds härad, halva stora samfund af själar, som med allvar söka Kristus, blifvit bildade. Bland dem njöt jag en synnerligen nådig och kraftig hjelp al andan, att viuna om en Frälsare : till öutsäglig sällhet för många själar, som trodde. Delta var också händelsen nära staden Borås, der somliga, både rika och fattiga, borgare och bönder, icke allenast hörde mig med glädje, utan, som jag tror, äfven emottogo ordet i goda och hederliga hjertan. O, det välsignade evangelium, predikan om den korsfäste Kristus, är för de visa en därskap, och för de sjelsrättfärdiga en stötesten; men prisad vare Gud, det har varit, är och skall vara Guds visdom och Guds kraft allom dem som tro, ehvad deras lillstnnd och vilkor än må vara. 0, hvilken sällhet, att, ehuru ansvarig för förtroendet, älven vara en af de ringaste Herrans nådiga ords sändebud, och att förkunna dess glada budskap för andra! Det gör ingenting, om detta sker i en präktig kyrka eller från en praktfull predikstol, eller bär och der i husen, på fälten eller om bord på skepp, om endast Guds sändebud roner i sitt eget hjerta dess välsignade och heliggörande inflytanden. Då kan han dristigt utropa: Se Guds lam, som betalt lösepenningen för våra synder, och borttager verldens synd! Se, all ting äro redo, kommen till bröllopet! O huru godt är det icke att kunna al egen erfarenbet säga syndaren, som sörjer ölver sina synder: så och så bar jag tänkt förut, men nu är det annorlunda med mig. Pris, ja evigt pris, vare dig, min Jesns! O, lat mig betäcka milt ansigte for denna milda vind, ty Berren är i vädret! O dölj mig i klippornas klyftor medan din herrlignet gar förbi, emedan jag icke allenast hört dig med mina öron, utan nu, nu ser jag dig, och derfor förödmjukar jag mig i stostet. I Raångedala bragte ryktet om min ankomst lillhopa en mängd menniskor, som voro bekymrade om sin salighet, från nåra och sjerran. De sorsamlade sig i en bondgård, tillhörande en kär broder i Kristo, en bonde, söm med sin bustru och tvenne drängar alla älskade Herran. Samma sorhållande var det med hans granne. Pa ofvannämnda ställe hålla vi alltid våra sammankomster, när jag är der. Det goda folket trotinar icke att gora godt, Bland de omvände på detta ställe råder en sådan bönens anda, en sådan enfald och förtröstan på Kristus, en sådan allvarsamhet, odmjukher och menniskokärlek, all jag i sanning kan säga, alt jag aldrig sunnit det annorstädes i så hög grad. Det är derför icke underligt, att Herren sortsar alt ul gjuta sin anda öfver dem. Inom halslannat år hasva flera hundra själar i nägra så närgränsande socknar blifvit väckta, och många kunna inlyga, att de halva fått sina synders förlåtelse genom tron på Kristum. Brott och sedeslöshet, svordomar och fylleri, dåraktiga lekar etc. tycktes vara bannlysta från stället, och ynglingarne, i stället för alt samla sig till spel och syndiga nöjen, förena sig nu om sondagsmorgnarne och estermiddagarne och ofta emellan de ordeutlige limmarne sor gudstjensten, med de äldre, för att halla gudliga samtal, begrunda Guds ord och sjunga Ilerrans pris. Här finner läran om tron på hristus öppna öron och bjertan. Det är behlagligt, att ingen af predikanterna i det grannskapet känner kristum. Do äro samtlige, i hela Skara stift, anhängare af Emanuel Svedenborg. 0, huru godt att vara ett lerkärl, som Herren behagar bruka! Ära vare Gud! Jag fann det icke nödigt att bruka koncept här, emedan det straxt blef mig gifvet hvad jag skulle säga, och Guds srälsande kraft blef ymnigt uppenbarad. Hela veckan arbetade jag der i sammankomsterna och vandrade från bus till hus, dag och natt, det säg ut, som om min kropp. så väl som min