Ett nytt bidrag till den protestantiska Jesuätismens historia. Den förarzelse, som Methodisterne, för. några år sedan, väckte i Stockholm, lårer ännu hos månaden af Yra läsare lelva i friskt minne. Icke utan skäl förmodade då mången, att, när man i bulvudstaden satte en damm för methodismens hårjande ström. skulle den i små båckar utbreda sig i landsorterna, der kontrollen icke var så stark och tidens väktare icke sa vaksamme, som i sjellva nationalintelligensens centralpunkt. Också fick man kort derefter höra omtalas en inom Sverige ditin ills obekant sjukdom, nemligen den, som sedermera blifvit allmånneligen känd under benämningen apr ed ikosjuka n. Om rätta orsahen till densamma voro meningarne delade och åro det än i dag; efter verkningarne behosde man deremot icke leta: de läto känna sig med en i det innersta af samhällslifvet ingripan ye kraft, med en styrka, som tillochmed på ätskilliga orter väckte allvarliga bekymmer. bå, som så ofta annars, (gick man öfver än efter vatten. Man uppställde vetenskapliga theorier öfver ett fenomeån, som hade sin grund i okunnigheten och —äbedrägeriet; man tillskres en abnormitet i de krophsliga orgaherna det, som borde sökas i ett själens bringande ur dess vanliga jemnvigt; man sökte ursprunget till den s. k. sjukdomen hos de bedragne, men icke hos bedragarne. När Methodisterne, af sruktan sör den Stockholmska polisens Årgusågon icke vågade alt i hufJudsladen utså sitt sordersliga säde, så utsände de sina emissarier i landsorterna, och resullalerna af deras verksamhet visade sig i — predikosjukan. Tilochme-l från det aslägsna Åmerika räckte Methodisterne sina sjilssränder här i Norden en hjelpsam hand. Midt ibland oss, i sjelfva detta samhålle, lesver och verkar en sädan deras apostel, en sjoman, vid namn Fr. OL. Nelson (Nilsson), hvilken för sina methodisiiska bemödanden ätnjuser ett ärligt understöd af 100 dollars, eller cirka 400 Rdr Bus. I Stockholm sinnes äfven en dylik missionär, vid namn Peterson, också en sjöman, hvilken för gin verksamhet i samma rigtuing arligen uppbär eu lika stort arsvode. Åt desse emissarier, på samma gång som de sörja lör andras eviga, äfven sörja för sin egen timliga välfärd (sälunda nemlizsen, att de, för all få bibehalla understödet, tillegna sin verksamhet resultaler, som den icke medfört), kan skonjas af nedanstaende, till större delen på osanna rapporter grundade, uppgilt i en 085 benäget meddelad Amerikansk tidskrift, The Saylors M aquzin ev för Juni månad 1844, der det, under rubrik: oGotltenburg and Stockholm heter: ak. 0. Nelsons bref och qvartalsberättelser, hvilka blifvit publicerade i aåthe Saylors Magarineo, halva väckt ett allmänt och lisligt: interesse både för hans person och hans sändning. Under en del af året har man (i berättelserna nemligen) sett honom vandra från skepp till skepp i Götheborgs hamn, uldelande biblar, evangeliska skrifter och andra religiösa ashandlingar — med stort tålamod och längmodighet varnande, uppmanande och styrkande sina medbröder i sjomannayrkel. Stundom bar man sett honom, i kaju an, visa kaplenen eller någon annan af besalet väsen till Guds lam, och en annan gång åler, på däcket, bedja med den al syndaqvalen hardt ansaklade sjömannen. Stundom har man sett honom stå på skeppsvarsven och utan fruktan tala för sin mästares sak, och en annan gäng åter föra ordet i enskilla bönesammanhomgder. An har man sett honom med gladje äta sitt bröd i någon med honom lixtänkande familj, och än åter bispringa den nödlidande af det understod, som han till et arligt belopp af 100 dollars, ätnjuwer af Sällskapet Sjömannavännen i Amerika. En annan gang hassk: he ve de bs de fn d. ge hi hi