SV ock CGet minnesltal, som vi i dag egna den hädangängne ädle mannen, är helt kort, så kommer det dock icke desto mindre ur djupet al vårt rörda lijeria. Alla, (uvem har icke alltid det i minnet?) måste vi med var kroppsliga bydda hembara jorden, var moder, den oestergisliga gärden. Men om någonsin, så hafve vål vid detta sista sorgliga rtillsalle alla Hamlurgares önskningar förenat sia deri, att ännu icke på läng tid se i den obevekliga grafven nedsänkas en hedersman, hvars namn blifvit enahanda med ett outtemlivst välzörenhetssinne, med storartade handlingar af ädelmod och omfattande broderskärlek för hjelpbehosvande af alla trosbekännelser. — Hvem skulle honna neka, det icke Salomon Heiue hade sina svagheter, sina bisarra sidor, nagot tvärt och lillbakastetande i ögonblick af daligt lynne. Men al huru ringa vigt blifver icke allt detta, vid minnet af alla hans hoghjertade harak:tersdrog, om hvilka, såsom man gerna kan säga, beråtlelser äro gängse i hvar mans mun, och som tillforsåhra hans namn en osorgånglig ära såväl hos oss som utomlands. — Salomon åielne, född 1767 1 llanover, kom 47853, blou och bar, utan nagra serdeles sorhoppningar, till Hamburg. Flit, lpcka och en i hvarje hänseende utmärkt affärsduglighet, i förbindelse med väl kombinerade spekulationer banade honom vägen till hans storarsade sinarciella betydelse. Sedan 4818 stod han sjellständig i spetsen för firman, hvilken förvårlval sig europeisk ryktbarhet. vid minnet af byad han hade att betyda för Hamburgs börs, han man icke nog upphöja hans oegennytiliga, energiska landlingssatt under och efter brandhalastrosen, då det var hans oallalliga syste, att, tidens trangaml till trots, se Hamburgs kredit orubbadt bibehållen. Ilvilken kopman han nagonsin sorgala detta? — ben lärvarande lsraclitiska sorsainlingen, hvaraf Heine var en konsequent anhansare, förlorar i honom oändligt mychet; en mon med detta skaplyune torde för den iche upp5ta ater under loppet af et helt sekel. Understodskassan (Herman Ileineska stiftelsen) och det i September torlidna aret invigda nya israelitiska hospitalet (stundadt till aminnelse al den under loppet af 1857 hånsoina Heines maka) äro de tva umarklaste verk al höns välgorenhel tor tiossotvandterna. — Heines begrasning skall, enligt hans onskan, sorsigga tidigt på morgonen i all stillhet. Det oabtadt skall det visserligen icke utchlifva en talrik skara al oskrymtade sörjande, liksom ock en uttorlig karakteristik och lesnaddoskildring af denua olorgatlige man han med visshet gora sig rakning på det allu-annaste in eresse. lleines högsinthat och ädelmod förnekade sig ej Lecller i hans testamente. För att härom ösvertygas beholver man endast läsa följande ur detsamma sjorda utdrag, meddeladt efter den i Köpenhamn utglfoa Berlingska tidningen: abetta testamente ar afdeladt i lera poster, nemligen: legaler till stillelser, legater eller lilrentor tl hontorsbetjeningen och allt tjenstsolket, letater till dem at den aflidhes samilj, hwillha icke voro berattigade till nagot ars, saml lesa er och lilrentor till bans dotter, dotterbarn och magar, och slutligen är hans ende son insatt ull universalarfyinge till den öfriga lormesgenbeten. Vi begynna med det vackra draget, att han esterskanht sina gåldenårer alla skulder, som, understigande 400 Mark Banco, stodo andechnade i hans privatbob, samt sina olagtingar allt hvad de voro skyldiga honem. kontorsbetjenterna — 8 till antalet — åro ihagkomne med 105,000 Mark Banco, hvaraf den äldste 40,000 mark; 5 kontorsvaktmästare, tillsammans 5000 mark; tråggårdsmästaren på hans land ställe i Ottensen far, förutan fritt husrum sor lifstiden, en lilrenta af 3500 mark samt hans barn 4000 mark; 5 arbetskarlar få tillSänmans en lilrenla a 600 mark; den qvinliga personalen, kusk, ridknekt, betjent, dels lisrentor å 2 a 300 mark, dels legater å2 5 a 4009 mark; hushällerskan får en lilrenta a 860 mark. — Atta dagar efter hans död utdelas 40,300 mark till judiske och christne fattige i Hamburg, Altona och Ottensen. Det 1 a 2. 1 D 99292