Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1845, sida 1

— wåtte då bara en gång ett tillfälle yppas för ni tror. Ja, jag vore nästan frestad att be er om en tjens!, bara jag vagade... — Jag besvär er, tala blolt, jag står till er tjenst. — välan, min herre! Hvad jag har alt säga or skall. kanhända föresalla er besynnerligt, dock tror jag det vara bäst att föra ett fritt och öppet sprak. Vet då, jag känner ett fruntimmer, som inleresserar sig mycket for er vän, den unge officeren, som Byss lemnade oss, . . doch får ni icke säga honom nåhålla underrättelser om honom. — Och hvari skola de bestå? — Först och främst skulle jag Önska att få veta namnen på hans intimaste vänner. — Den förnämste är lag. — Det är särdeles rekommenderande för honom, men husen, som han umgås uti? — Fir Albermarie, Siv Cleveland, Hutchinson. — O min Gud, hvilka namn! dem kan jag aldrig minnas, ville ni vara så god att anteckna dem för mig. Linenais gaf sin plånbok åt öfversten, som nedskref de önskade notiserna och vid plånbokens återlemnande yttrade till dess egarinna: djersdes jag sråteresserar sig för min lycklige vän? — Ni känner mig icke. Jag har aldrig känt en dylik känsla, eller fastmer galenskap, och hoppas alt 0 D aldrig. få känna någon sådan. — År det möjligt, alt höra en ung och älskvärd dam tala på det sättet? — Och hvarför skall det vara omöjligt, att älska och bevara sin frihet? — Perpå skall ingen Amerikanare tvisla. Med er är det dock ett annat förhållande. Kunna väl helimig alt bevisa er min tacksamhet! — BU sådant kunde kanhända yppa sig förr, än gonting härom, ty då kunde han tro sig vara bestämd till stora äfventyr . .. jag hoppas all af er erga, är ni icke tilläfventyrs sjelf den damen, som inö