Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1845, sida 1

—— ——————— — att underkasta de företeelser, på hvilka den blifs vit grundad, och de krafter; genom hvilha den har srambragis, vår vilja, så mäste man naturliutvis först lära att känna alfabetet; man måste göra sig bekant med bruket af dessa tecken, förskaffa sig öfning och färdighet usi deras användande; man måste lära sig att känna de regler, som ligga till grund för kombinationerna. På samma sätt, som den bogre mehaniken och fysiken förutsätta stor färdighet i den mathemaliska analysen, måste chemisten, sasom naturforskare, halva förvårfvat sig den fortrolizaste bekantskap med den chemiska analysen: Alla sina slutledningar, sina resultater uttrycker han medelst sorsok och företeelser. Ilvarje försök är en tanka, som medelst en Töreteelse gores märkbar för sinnena. Bevisen för vära tankar, för vära slutledningar, så väl som för deras vederläggningar, äro försök, äro tolkninvar af vilkorligt framkallade söreteelser. Del var en tid, då chemien, likasom astronomien, fysiken och mathematiken, icke var någonting annat, än en genom rön utlesad och i reglor uttryckt experimenterkonst; men eedan man lärt känna de orsaker och lagar, som ligga till grund för dessa rester, har experimenterkonsten förlorat sin betydelse. Det mödosamma, tidspillande inhemtandet af handgrepp och methoder, af sorsigtighetsrealer i de chemiska handtverhssacken, i industrien, i pharmacien; forntida chemistens besynnerliga attributer, deras ugnar och kärl — halva plifvit kuriositeter. Ult detta lar man nu icke mer, utan det sörstas af sig sjelf, da man käns ner de orsaker, som gjort det nödvändigt att vara så och icke annorsunda. Åit ett försök, eller en operation, lyckas, är längt mindre beroende af den mekaniska särdigheten, än af kunskaperna; misslyckas man, så är det i följd af bristande insist; art upptäcka är eft och beror på färdighet; något bett annat är ätt hombinera, hvilket beror på tankorganen. Vid soreläsningarne lära vi alfabetet; i Taboratorierna bruket af dessa tecken; eleven förs värlvar sig der färdighet i ati läsa företeelsernas språk; han inbemtar reglerna för kombinationerna, färdighet och tedighet uti deras tillämpning: Så snart dessa bohstäåfver och tecken ha utbildat sig till et andligt språk, så går aldrig de: ras betydelse förlorad för minnet. Ilalve vi en gang sorvärssat oss denna kännedom, så äre vi tillbörligt Urustade, för att undersöka obekanta land, sor att utvidga värt vetande och göra upptäckter öfverallt, der dessa tecken gälla; det är ett medel till att begripa de seder, bruk, behos, som rada i dessa nejder. Vi kunna vise serlizen också utan kännedom af detia språk öfverskrida dessa lands gränser; men vi utsätta oss da för otaliga missforståelser och vihsarelser. Vi fordra bröd, och man gilver oss sten. Mellicinen, fyswlogier, geologien, experimentalsysiben, se der de obekanta saud, hvilkas lavar, ioratiningar och recerinassormer vi vilja Jara art känna. Utan att hånna företeelsernas sprak, utan konsten att tolka det, aterstär ors intet att upptäcka utom formerna och den yttre beskallenheten. Inser man icke nu, hvad det är, hvarpå lysiologien lider brist? Känner man icke igen vår ra störa sysiologers innerliga öfvertygelse om hvarje ord de uttala, om bvarje försök de anställa? kännedomen om de yttre formerna tillfredsställer dem icke mer, de äro genomträngda af vialen och oumbärligheten af em djupare , innerligare, af en chemisk insigt. Men är denna tänkbar eller möjlig utan kunskap i det språk. hvarpå den måste inhemlase Da andre, af naturen mindre lyckligt hegafvade fysiologer invända mot chemien, att alla dess resultater aro onyniga, olämplige att med fördel al dem kunna användas, så är detta en stor obillighet, alldenstund de icke förstå dess mening och betydelse; det skulle vara dem lika så omöjliat alv läsa en bok, skrilven på ett af de mo