Naturvetenskapernas inflytande på handel och industri. (Efter Julius Liebigs a Chem ische Brlefev). (Forts. fr. föreg. N:o.) För mekanikern, fysikern, astronomen är mashematiken ett fullkomligt oumbärligt medel, som tjenar dem till ernaende af vissa ändamal. Men må man och vara till den grad upposvad uti att använda och bruka detta medel, att dess tilllämpning ofvergar till en mekanisk färdighet, som endast fordrar ett godt minne; så är det dock icke medlet, utan det mensbliga snillet, som utför verket. Man far medeisva, alt alla mathemaliska kunskaper äro onyttiga utan omdomeskraft, skarpsinniahet och jakltagelsaformåga. Man soreställe sig en menniska, som, af naturen utrustad med godt minne, bar sorvärhat sig de mest vidstråchta msigter i mathematiken, och som har hunnit en stor särdighet uti alt använda detta medel, men som icke destomindre är helt och hallet oförmögen att för sig sjelf lramställa en uppaill. När man för en sadan person framställer uppuifier och uppgilver vilkoren för en frågas losaing, sa lyckas det honom visserligen, senom att verkställa de operatianer, i hvilka han förvärsvat fårdighet, alt komma tili ett resultat, uttryckt i en formel, i vissa tecken, af hvilka han emellertid icke sorstar meninzen, alldenstund det selas honom andra egenskaper för bedomandet af denna sormels sanning. llan är således blott och bart en råknemastare; men den, som äger den lörmågan och talangen, att sjelf uppkasta och besvara frågor rorande tingens natur samt prösva riatiaheten af sina beräkningar, den är en naturforskare; ty hvar skulle han annars hemta sina uppsifter från. om ej från naturen och lilvel? Man kallar honom mekaniker, eller astronom, eller mathematisk fysiker, när han, med iaktlagelser till utganaspunkt, förstår att utforska sammanhanget emellan vissa företeelser, när han förstår att utleta de orsaker, genom hvilka de srambringas, när han icke allenast förmar att uttrycka resullaterna af sin lorskning i en sormel, på mathematkikens språk, utan alven eger sörmåga att deraf göra tillämpningar; med ett ord: när han kan återgifva sin formel i en företeelse, och härigenom prölva dess riktighet. Åstronomen, fysikern, mekanikern böra siledes, förutan mathematiken, hvilken de begagna såsom medel, älven vara i besittnina af konsten att göra och förklara iahlsagctser, hortill hörer älven förmågan att, medelst en apparat, i en företeelse, en mekanisk machin, atergifva ett förnuftsslut, samt att, medelst försök, bevisa er series af slutledninsar. Fysikern uppställer for sig en fråga att besvara; han vill utforska vilkoren för en företeelse, orsakerna till dess förändringar, och han kan kommer, när frågan är riktigt sramstålld och alla faktorerna intagne i räkningen, medelst tillhjelp af mathematiska operationer till ett enkelt uttryck för den obekanta storheten, eller det sökta sförhallandet. Detta uttryck, öfversatt i ord, förklarar semmanhanget emellan de iakttagna företeelserna, de af honom anställda försöken; och är samma uttryck rigtigt, såsnart det tillater honom att framställa en viss series af andra företeelser, som deraf äro en följd. Det inses lätt huru roathematiken star i sammanhang med nasarsorskningen, men också, att sorutan mathematiken det fordras en hög grad af inbillaingskrasft, skarpsinnighet och iakttagelsesornanaa för att kunna göra nyttiga upptäckter i fysiken, astronarmien eller mekaniken. Det är en mycket allusän villsarelse, att sillskrikwa mathematiken uhptäckterna; det går till dermed, liksom i tusendetats andra saker, der man sorvexlar verkninzar med orsaker. Sa t. ex. iilltillskrisver man anemachinerna, hvad som tillkommer elden; slenkolen, hvad som tillhorer det menshliga geniet. Till upptäckter i mathetiken fordras samma sjåälskralt, samma skarpsin. 111.1.— ,i:3. 4 1 —— ——— ——— — —— ——— — — — — — — —— — — do — — — ———