Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1845, sida 2

för det man anlitade honom om en cdylik commission. Han blef icke litet förvånad vid all på Kronan träffa sin öfverste, som, gående honom till mötes, frågade honom efter orsaken till hans vrede. — Föreställ dig bara, Öfverste, der kommer Mäster Sidney och ber mig... i förbigående måste jag likväl gifva honom det välförtjenta berömmet all vara en hederlig och dugtig värdshusvärd, som pungslär Engelsmännen och ger våra landsmän credit. .. men der kommer han med en paket, som en skoppskapten lemnat hon--m för 3 dagar sedan, utan att någon ännu ashemtat densamma. Och nu ber han mig esterspana dess egare, eflersom han tror mig känna hela verlden, hvilket jag visst gör, n ota bene den sköna verlden, men icke nägon, Zigenare! Dionys Mandinga... säg mig dock, ÖOfverste... — Var tyst! afbröt honom Ofversten, jag er mindre angelägen om, att man här på värdshuset får veta mill namn. Sir Horatius lade fingret på munnen, ty han gissade ett kärleksäfventyr vara 3 färde, emedan öfverstens lycka hos det vackra könet icke var honom obekant. Med lätthet bytte han om samtalsämne och kom snart på sitt älsklingsthema, hatet mot Engelsmännen, som höllo Amerikanerne för ett mesakligt med krigiska idrotter obekant krämarfolk. — Ni kan fråga Sir Willoughpy, slöt han sin långa tirad, som i går, när jag drack för Amerikas välgång, afslog skålen. — Hvilken oförsigtighet ? ropade öfversten, hvad har du gjort med honom? — Ingen ting utan stuckit ibjäl honom, i morse kl. 5 bakom Boslons vallar. — Olycklige, hvad har du gjort ? — Jag har gifvit ett exempel, och du skulle bara göra som jag. Genom din rang skulle du