inenniska måtte ana det en Zigenare hade hemliga conferenser med Guvernören i Boston. Sir Lionel inträdde i Lordens kabinett, för att utbedja sig hans befallningar. — Ni måste genast begifva er till staden, för att öfverlemna dessa order åt kommendanten. Min vilja är, att han alls icke gör någon affär af Sir Horatius Winkertons duell, Tillika utnämner jag är till hederscavalier hos min dotter och hennes moder, som är något krasslig och i Boston skall få bättre jskölse! än här på landet. — Ja Mylord... två uppdrag på en gång, svarade Sir Lionel glädligt och utan att ana, det Guvernören icke gaf honom dessa uppdrag för annat ändamål, än att blifva af med en besvärlig person — orderna till kommendanten, och damerna min arm! ers herrlighet kan vara försäkrad, att jag skall uträlta era befallningar med lika så mycken ifver som tystlåtenhet. Sir Lionel afslägsnade sig i den ljufva öfvertygelsen det han vore en förklarad gunstling hos Guvernören, som alls icke mer kunde vara honom förutan, och var tillika förtjust öfver att I förbigående ha fått veta det Grefve de BRonceval vore . . en 2igenare. V VÄRDSHUSET KRONAN. Vid ett fönster i salongen, hvarifrån man hade utsigt åt hafvet, stod en ung officer af en hög, smärt och dock kraftfull gestalt, och betraktade i kikaren ett fransyskt fartyg, som nyss kastat ankar. Det var ingen annan, än Öfverste Lincoln, som väntade å Markis Courville och gerna skulle med ens be . gifvit sig ner till hamnen: men han visste, att Gu vernören redan fattat misstankar, och för öfrigt var hans närvaro vid den aftalta sammankomsten nödvändig, för att uppelda kamraterna till ett raskt beslut. Otålig, gick han upp och ned i rummet, plötsligen öppnades dörren, och in rusade kapten Horatius Winkerton under eder och förbannelser