Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1845, sida 2

m— —— — nt————— srågande blick på sin sader, som med en nick gaf silt samtycke tillkänna, uhvarpå hon sade: — Sedan sista parlamentsakten, som belägger thöe med en skatt, äro alla Amerikanare ense om att afhålla sig från denna åryck. — Det måtte de göra bäst de gitta, svarade Sir Lionel, men derför hindrar man väl icke andra? — Icke sannt, Miss Mary, fortsatte Guvernören i en sarkastisk ton, era landsmän hafva i denna angelägenhet ådagalagt en stor energi. — Ja visst, svarade Sir Lionel, i ställe för den tystlåtna Miss, mig vore det omöjligt att ändra mina lefnadsvanor och menniskor, som ur parlianda taga detta steg, dem anser jag för halsstarrigt, farligt folk, som är i stånd till allt. Sådan är min åsigt. — Kanhända, svarade Guvernören, den djupaste ni yttrat under hela er lifstid. — 4 ja, försäkrade med sjelfbehag handsekteren, jag. har också mina lyckliga momanger! Men det är helt naturligt emedan man föresatt sig att blifva statsman. Apropos om statsman, Mylord! fortfor han med en vigtig min, jag har uträttat det hemliga uppdrag, hvarmed ni hedrade mig i går. Jag har sett denne gåtaklige främling. ... Guvernören afbröt honom med ett: det är godt! Sir Lionel, långt ifrån att gå in på hans alsigt, fortfor likväl utan att låta störa sig: Jag vill säg att grefve de Ronceval skall komma hit på. mör. gonen och får Jag blott göra uppmärksam på. . se — Och jag får blott göra er uppmärksam på, föll Lord Gage honom återigen i talet, att, om man föresatt sig alt blifva stalsman, så skall man väl akta sig för, att högt och inför hela verlden aslägga räkenskap för hemliga uppdrag. Det som nu är i fråga är utan vigt; men ni skall dock göra mig er förbunden, om ni icke nämner nagot derom för någon och för framtiden blir något försjgligare.