replik, sin sörtrylelse öfver, alt vi på sjelfva julafton företagit oss alt offentligen framställa några anmärkningar mot åtskilliga inom härv. Tulldistrikichesskansli förefallna oordningar, hvilka Hr Nordqvist likväl något längre ned medgilver hafva passerat. Sanningens uttalande skulle alltså, efter Hr N:s sätt att se saken, vara bundet vid tid och rum, hvilket dock aldrig, förutsatt att den framställes i passande ordalag, bör vara förbållandet. IIr Nordqvist yttrar vidare, att om vi med den af oss ullofvade undersökningen dhaft ett godt ändamål i systes, så skulle vi hafva låtit densamma föregå sjelfva anmärkningarne. Hr Nordqvist torde emedlertid ursäkta oss, att vii detta fall begagnat en liten krigslist, om hvars utfall efter beräkning vi icke ett enda ögonblick kunde vara i tvifvelsmål. Vi voro nämligen fullt och fast förvissade om, atl Ar Nordqvist, sedan anmärkningarne en gång blilvit framkastade, på ett eller annat sätt skulle pousseras fram på skådebanan och framlägga ett dokument, som skulle göra all vidare dundersökninga öfverslödig. Att vi icke irrade oss i denna vår beräkning, synes af Hr N:s här ofvan intagna replik, i hvilken han, beskedligt och medgörligt nog, framställer sig såsom asyndabocka för oordningar, hvilka i sista instansen dock alltid, vare sig juridice, eller moraliter, komma Hr Öfverste I. af Ekenstam, såsom Chef och Styresmam, till last. Att Here Nordqvist, såsom bad sjelf erkänner, alörlagta åtskilliga vigtiga dokumenter (det ena lärer hafva angått en restitution af 8000 Rdr Bco) är, lindrigast sagdt, ganska fatalt; men att Hr t. f. Distriktchesen, underrättad härom, lät draga så långt ut på tiden med bem. handlingars tillrättaskaffande, att de, som till Distriktehefsembetet inlemnat desamme, måste, för alt ej förlora sin talan, direkte vända sig till Kongl. Generaltullstyrelsen med sina påminnelser om den sökta drawbackens utbekommande, förråder en så hög grad af liknöjdhet, lojhet, eller hvad annat man behagar kalla detta negativa handlingssätt, att en tidningsredaktion, till hvars kunskap det kommit, icke kunde låta det oanmärkt passera. — Hvarföre, om man får lof att fråga, uppbära IIUIr Distriktcheser sina höga loner af Staten, om ej för att kontrollera, det de underlydande noggrant uppfylla sina tjensteåligganden? Sekreteraren på distrikichesskansliet kan väl sägas vara moraliskt ansvarig för de åtgärder, han, under sin förmans möjligtvis inträffande sränvaro, vidtager; men både juridiskt och moraliskt ansvarig för desamme blir i alla fall Distriktchesen, om han, i händelse de befinnas vara origtiga, icke anmärker och genast rättar desamme. Ilvad som under hans sranvaro blifvit ejordt, ser han af bresböcker, diarier och andra dylika handlingar; — om hvad som vid hans hemkomst återstår att göra, erhåller han underrättelse af Sekreteraren, hvilken väl bör kunna antagas ega så god moralisk konduit, att han ej frivilligt för sin chef bakom ljuset. Någon ovetenhet om hvad som passerat, kan Districtchesen alltså icke gerna förebära. Icke eller kan han gerna urskulda sig med, ått goromalen vid vissa tider blifva anog vidystigev. Hinna ej han och Sekreteraren att ensamme expediera, hvad som bör expedieras, så finnas extra kammarskrifvare nog ut tillgå och påkalla. Det skäl, hvilket Herr Nordqvist, sasom en af ursäkterna för de be