warken kan finna lycka eller frid oc ch synes vara missbelåten med mig och min mor, men huru kunna vi gifva er bevis på vår kärlek och tillgitvenliet. hvilket ögonblick skola vi välja dertitt, då till och med här på ert landliställe min närvaro synes tsalla er besvärlig? Era dagar och stunder tillhöra hela verlden, Oss undantagandes, och ni tyckes nu än mindre hafva tid öfrig för att älska oss. — Du har kanhända icke orätt, mitt barn, men du vet hvad jag under loppet af flera år bar utstält för lidanden. För alt dölva min smärta har jag sträfvat efter ära och utmärkelser, äregirigheten skulle ersätta mig den förlust, sem var och forbloef oersättlig, och utan alt kunna glomma den gamla olyckan bar jag kastat mig i en hvirlivel al liya, SOM nära ned Hrycka mig. — Så kom då till OSS, för alt i dem. Vet ni hvad, var om mor gonen Lord Gag n:onarkens represensant, som såsom slatsdignitär plägar sig med statsangelägenhicter, men om aftonen egna er at era vänner, er sa milj. Min moder är alltsor lidande för att lemna sina rum, kom då dit. — För att der äter finna politiska förhandlingar, som tröttade mig på morgonen. Vi lefva, Gud ske lof, i en tid, då hvarje hus har sin klubb, sin talare, och partiandan har till den grad utsåti oenighet bland familjerna, alt jag icke är säker i mitt eget hus, om min hustru och in dotter icke äro mina politiska motståndare. Då Miss Mary försäkrade sig icke förstå meningen af dessa ord, lortsor Lora Gage. — Jag måste hafva en för en statsman föga säker blick, om jag icke, din tystnad till trots, hade. uppläckt dina verkliga tankesätt. Ja, min dotter, jag har läst i ditt hierta och vel altt, äfven din kärlek för öfverste Hannibal Lincoln. Miss Mary förvånades öfver sin faders misstanka att en hemlig kärleksförbindelse skulle ega rum emellan henne och öfversten för de Virsginsla drago