Dei Zzåmla dltb Ci BED öl rM:MmwmU— a de bedrägliga löften och svikna sorhoppninsar, som med det sjunkit i det tysta, djupa, vore mycket att säga, men dertill fordras vida större utrymme, än ett tidningsnummer kan erbjuda, och vi uppskjute fördenskull återkalandet af desamme i vårt minne till en annan zång. — Det nya året har, åtminstone här på orten, gått in med ett starkt snöfall. Deltta senomen skall, enligt en gammal sägen, betyda lpcha. Vore denna profetia fullt tillförlitlig, så ejorde Gen paturligtvis alla npårsgratulationer ÅerFfadige, ty all önska en individ; eller elt kamballe, lycka, når man med säkerhet visste, au den i alla föll blefve dem as det beskärä, vore bara ett byckel, eu gåäckeri med ädlare känslor, en ny pleonasm i etihettspråket, hvilket är tillräckligt fullt af sådana förut. Som det emediertid dicke är något att lita på den snö, som föll i fjoln, och en hjertats upprigtiga känsla, klädd i ord, dock alltid är varmare, ån de lyckofjädrar, hvilka Bors vid ärsskil(er skakade ur sina vingar, så få vi bärmedeist önska alla dem, i bvilkas händer detta nummer af värt blad kan råka, ett godt, slådjefullt och lyckosamt nytt år! Till dåenna vår upprigtiga och innerliga önskan, i hvilken vi inneslute alla, våra häåtskaste motstandare icke ens undansagne, vilje vi loga ännu nägra andra Önskningar al ungesär samma sylte och beskaffenhet: Matte Gud skydda och bevara vår ålskade Konung och siyra aila hans rådslag, alla hans företar till det bästa! Matte laderneslandet under bans spira blifva lyckligt och salit; Rött och Sanning, liksom fordom nuein och Munin på Odins aslar, sitta på hans skutiror och bviska sina betydelsefulla ord i hans öron. Mate religionen båifva, hvad den bor vara, en lykta i verldsmorkret, en tröst i motgkängen, en ledsagarinna i medsängen, en foreningslänk mellan Skaparen och hans förnuftiva, skapade varelser , en brygga melian tiden och evigheen, mellan ändsighetens och oååndlighetens sjerran skiljda länder! Måätte frid och enighet, kärlek och förtroende, under loppet al det nyss ingångna året och allt framgent, bygga och bo inom våra af sjellar och haf begränsade landamären ! Mätte länge skiljda händer nalkas hvarandra till ett broderligt handslag, gamla tvisier biläggas, nya förebyggas, och allas handlinsar stiäfva till ect gemensammil: det all mänga bista! Matie llandein, Sjölarlen, Bergsbandteringen och alla andra losliga näringar uppblomstra, vinna framgång, tresnad och förkofran ! Matte . ... Dock, hvi önska mera? flvad som redan, i form af önskningar, blifvit framställdt, är, om det går i uppfyllelse , nog, för att göra dem Skandinaviska halson till det lyckligaste land och dess innebyggare till det sällaste fulk i hela den af dödliga bebodda verlden. 8. 0. vind rensade sistl. Tisdag skären från drisis, och den fasta isen bröt upp ända till huskär; sedermera har isen äfvenledes börjat bryta upp på Rilvesjord, och fartyg halva inkommit till Dynkolmen, men man kan befara, att drif-isen i Kattegatt ånyo insores på kusten med den vestliga vind, som nu råder. Till Känss hafva inkommit: Skp. Prins Oscar, Ljunggren, från London, samt Gal. Fortuna, Hellerström från kol-plats. — Till Känsö skall dessutom hafva inkommit en tysk Brigg, lastad med Slenkol och destinerad till Köpenhamn, samt till bynholmen Eng. skeppet Oberon, Addii, från Hull. i Kapten Ljunggren, som inkommit til Känsö, skall i Kattegatt hafva prejat Brg. Neptunus, Bergström, destinerad hit från London. Utrymmet medgilver icke, alt i dagens tidning upptaga den af Hr L. G. Nordqvist till Red. insända replik på några af densamma i N:o 15 sistl. månad gjorda anmärkningar, rörande atskilliga å hårvarande distriktseheiskansli under loppet at forra året begångna forsumligheter; den skall i det ställe i mogondagens nummer vinna den af Herr Nordqvist äskade offentiigheten. ——— — — 6