Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1845, sida 3

——————————————— ——ä—q2—— ——— ä stiga och utan att ens lemna henne tid att säga ett sarväl. gaf han kusken tecken att köra. — Hvar skall jag återfinna henne? sade Fredrik. — I Arcis-sur-Aube, i min familj, der hon är utan all fara för några efterspaningar, svarade Danton, men följ mig. De gingo då begge öfver den vid fängelset belägna platsen, som var betäekt med en tät skara män, beväpnade med sablar: vid dessa mäns fötter såg Fredrik blodiga lik, och strömmar af blod runno åt alla håll. Tid efter annan öppnades fängelseporten: en fånge kom ut, ett namn kastades till massan, några sabelklingor blänkte, föllo och loftades rykande, och nya strömmar af blod bildade sig. — Man skall minnas den 2 Sept., sade Danton. — Jag isynnerhet, sade Fredrik och krammade hjertligt tribunens hand. — Men, återtog Danton, de, som läsa historien, skola icke se hvad här star. Och han pekade på ett ofantitgt stort anslag, hvaröfver fladdrade en svart fana. Pa anslaget stod skrifvet: Medborgare! Fäderneslandet är i fara. Fredrik såg väl på platsen förödelsens verktyg, men icke mer några bödlar. Danton ryckte honom med sig, de stannade ej förr än på Marsfältet, der en improviserad armee af 10,000 man hade bildat sig, och der man endast hörde en enda jältestämma, bildad af tusende sinom tusende stäm mor, hvilken ropade: Framål! Fredrik ställde sig i första ledet, sedan han omfamnat Danton, som hviskade till honom: Om ett år i Areis-sur-Aube! Lederna slöto sig: Danton ropade med sin dunderstämma: — Framåt! framåt! Och glömmen icke att det ej är längre trån Berlin till Paris, än från Paris till Berlin. Aderton månader efteråt, återsåg Fredrik Marie i Arcis-sur-Aube; men Danton träffade han icke mer. Bevolutionen hade uppslukat honom, Slut.