Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1845, sida 2

— Såå... tror ni då, att Danton har ingenting annat alt göra än att bara tä nka på er. Nu är han på klubben, han skall komma, var icke rädd. Hans tid är upptagen, oeh det är icke underligt, ty Paris är i rörelse, Preussarne äro i verdun... men tålamod! — Preussarne i Verdun! ropade Fredrik, och jag här! I Verdun vore rätteligen min plats. — Ni, sade fångvaktaren i det han tog ett steg baklänges, jag har dock låtit mig berättas, att ni var en god sansculott. — IIvem har sagt er det? . — En som icke fruktar er... han har, som jag ser, bedragit sig. — Min vån, sade Fredrik, jag skulle önska att vara i, Yerdun, för alt slås, mien för mitt land. — Ah! återtog fångvaktaren, kraminande den UNga mannens fina hand uti sin grolva, valkiga näfve, kör för det! vi komma då kanhända att göra ressällskap. — Ni skall då också resa? . — Fäderneslandet är i fara! svarade fångvaktaren långsamt. I samma ögonblick var denna mans fulhet förSvunnen, hänförelsen tindrade i hans blickar, på den min hvarmed han skakade sina nycklar sågs godt, att han snart skulle bortbyta dem mot en pik. Fredrik erfor en elektrisk rörelse. — Nej, nej, sade han med blicken fästad på denne man, till Paris skola de icke komma. Ack, om jag kunde resa på ögonblicket! — Före atresan är det något att göra i Paris. — På. hvad då? — Åh, jag vet ingenting ännu; men tålamod! Efter fångvaktarens bortgång, kastade Fredrik de begge brefven i en vrå, och ropade dyster: Ack! Jag skal! då således utan någon nytta hafva varit en förrädare, Marie, Marie! Hvad hafva de gjort utaf henne ? Hans blickar stannade länge vid den lilla blomman; flera nya knoppar voro utspruckna, det var