2 1 DD — — 2A 304. Från Red:s Korrespondent. Stockholm den 20 Dec. Reufralitets-systemet börjar att alltwer ashöljas — Ifrån Östergötbland förmäles nu, att Landshöfdingen Friberre Palmsljerna icke endast varit den, som innan det ministeriella handbrefvet hunnit affärdas, i enskildt bref anmodat General Boij, att i afvaktan på detsamma taga mått och steg för alt bindra militär-personers deltagande i resorm-petitionen; utan äfven i bref till Lands-Sekreteraren, under förklaring att Hans Majestät vid enskildt samtal med honom, förklarat sitt missnöje öfver den tillämnade sammankomsten. i Linköping, uppmanat Landshöfdinge-Embetet, att soha på allt sått asboja det, eller åtminstone laga så, att det ej talrikt bevistades. Man kan lätt soreställa sia den osantliga sensation som denna underrättelse väcker här, heldst i en tidpunkt da man atminstone trodde att regeringen skulle hafva uppfattat nödvändigheten af att understödja en tepresentationsförändring, vid åsynen af alla de åndlösa eländigheterna af våra stands-förbandlingar och riksdagsbeslut. Skulle det väl vara möjligt att vederbörando äro nog kortsynte att icke inse, det allt det bopp och förtroende som visat sig for dem, har sin yttersta grund i tron, att de vilja folkets väl och ett bättre samhbällsskicks utveckling? Skulle de kunna tro, att det är deras icke prölvade personliga egenskaper, eller den upphöjdare ställningen allena, som hittils gilvit dem eu utseende af at ega Nationens förtroende? Detta vore verkligen sorgligt, ty då äro vi åter in i den gamla kretsgangen. 1 alla fall visar dessa obehagliga händelser med en Landsbosdmge, huru skadligt det är, att Regenten gilver sig in i dylika enskilta samtal om de ollemliga angelägenheterna, med creti och pleti; och huru nodvändigt det är, att embetsmännen blott hafva att bandla, på ansvariga ministrars authentika meddelanden. I detta alsoende har likväl äfven pressen sin dryga del, som i stället att i verklig konstitutionell anda endast tala om Konungens regering, visat en så falsk politik, att under lossjungandet al personliga egenskaper söka i allt som skedt framhålla den kongl. personen, såsom enda uppbofvet till det lilla kloka och rätta, som vi pa detta året selt dä och då framskymta, midt ibland obeslutsambeten och konsiderationerna. Riksständen halva i Onsdagsöborjat öfverläggningarne angående Bankolänerörelsen, m. m., utom Bondestandet, som i morgon sotetager detsamma. Presteståndet bar redan afslutat debatterna och återremitterat Betänkandet; men Adeln och Borgareständet bafva icke ännu medbunnit det. Att det ifran Borgareständet återsändes är likväl såkert, äfvensom ifrån Bondeståndet: och dessa stånds anmärkningar äro af den art, att man med temlig visshet kan motse, att Betänkandet omarbetas. Fljest faller det å nyo i Standen. Emellertid bearbetas opinionen starkt för den s. kministeriella sinansplanen, ehuru man väl redan bordt kunna inse, att den har alltför många brister, för att kunna genomdrilvas. Det som i det ögonblick lärer utgöra ett stort bekymmer är, huru man skall få en Justitieminister. som kunde blifva inslytelse