rik och ett slags ledare i konseljen: Konseljpresident de jure kan, man naturligtvis icke ästadkomma. Mig synes alt bekymren kunde med skäl vara lika stora för nästan alla departements-platserna. När man vill envisas, alt söka de ledande personerna ibland just dem, som aldrig visat sig era principer, kunskaper, eller skicklighet all leda, så synes det mig klart, att bekymmer skola stappla sig på bekymmer. Önskar man då tillika, all undvika besluta sig för nagon större åsigt, och all blott traska en medelväg, som paralyserar nationens krafter och missleder hvarje ädel och stor förmaga, sa skall man i evishet blifva utan bade skickliza verktyg och sakta vänner. Man skall da slutligen, om man ock aldrig önskat det, se sig intvingad i desamma ideer, som gjort sa mången regerings ofärd, genom det att de sondrat den från de allmänna interessena och gjort den till lekboll åt de enskilta. Ännu har man ej funnit åter Kongl. Sekreteraren Ingelman; men af ett sruntiunners berättelse som bor vid Rosenbad kan man anse för säkert alt ban ej blifvit mördad eller med våld kastad i vattnet, utan verkligen, i oredigt tillstånd gålt fram brouninggatan till Noriström, och i mörkret icke iakttagit nodis försigtighet, utan gått utför trappan vid quaien till Norrström och lallit i strömmen. Ilans käpp är funnen vid Skeppsholmen, och detta bestyrker ytterligare den gamla fruns uppgilt, som selt honom gå utför trappan, samt tyckt sig höra, alt han föll i vattnet, men sjelf blef så förskräckt, att hon uppkommen i sitt rum insjuknade. Om ock denna olyckshändelse säledes icke, såsom man trodde, kan tillskrisvar rånare, så hafva likväl sådana äfven efterät gjort andra bedrifter, på tid och ställen der folket är i ständig rörelse, hvilket visar, alt djerfbeten är lika stor, som behofvet mäste vara ytterligt. Besynnerligt är, att de aldrig erlappas eller sjelfva raka ut sör en stark arm, som kan märka dem. en a LD