— ——————— var väl sträng mot sitt folk... tänk om de hämnade sig! — Hämna sig, mumlade Marie i det hon aflägsnade sig, Gud bevare oss för detta usla byke till lakejer; solket har eröfrat sin frihet, de der ha stulit den. Hon begrep då, ehuru confyst och oredigt, att en tevolution hade gålt i fullbordan. Den uppfostran man bibringat henne, lemnade henne icke i okunnighet vm, att partihatet gror med mycken styrka usi en med blod saklad jordmån. Efter tyra timmar, tillbringade i denna angest, förnamm Marie endast några så kuallar med alt längre menanrunn. och allt inträdde inter i den djupaste tystnad. Rampen var slutad, men hvilket parti hade 84— grat.? Sannolikt skulle hon blifvit ett byte för döden, ont hennes ovisshet hade varat en enda timme tull. Men zevärseiden hade knappt upphört, förrän Panl de Carvihun kom inurunsamdes i rumenal med blottad värja, kläderna sörderrifna och nedsudlade med blod och dmtte. TFortsättos..