Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1844, sida 1

——— —— —— —— — — — ————— DA NTON.) (EFTER GEORGE JANETY.) — Fredrik, ropade den unga flickan, Fredrik: kom och hjelp mig att hindra min sar från att gå och läta döda sig i slottet. — Flotlet har ännu icke blifvit anfallet, svarade Fredrik med köld. — Och Schweilzarne, sade Markisen, skola ha lätt all komma till rätta med detta slödder, som icke en gång har några anförare. — Ni be drager er, min herre: folket har den bäste af nyare tiders generaler. — Hans namn? — Marseillersången. — Denna fördömda kannibalsång! Riddaren begrep att allt hvad han kunde säga endast skulle än mer rela gubben; Marie fästade på honom bönfallande blickar; något buller förmärktes icke mer från gatan; han tog sin tillflykt till en osanning. — För en handvänning sedan, min herre, sade han till Markisen, var emöten i hela sin styrka, men General Mandat har helt och hållet förskingrat den. Gatan hälles besatt af nationalgardister af bataljonen Filles-Saint-Thomas, hvilka hafva order al icke låta någon passera. — Ni hör, min far, sade Marie, med sin ljufva stämma. — I morgon, återtog markisen, skall jag begifva mig till konungen; om faran tilltager, skall jag åtminstone vara der för att dela den. Jag skulle skatta mig lycklig att få dö för konungen. Fredrik svarade ingenting. Markisen gjorde ett uppehåll, för att hvila sig efter sitt känsloutbrott. — Men, återtog han, jag vill icke lemna min dotter utan stod. Din far, Fredrik, var min bästa vän LAN I a Nen 12