Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1844, sida 1

—ö—ä—— ————— ter Biskopens af Mirepoix utnämning till medlem ar akademien, yttrade, en af denna akademis onyttiga medlemmar; det var genom Madame Pompadour, Hertigen af Nivernais, en tämligen god skald och isynnerhet en mycket snillrik man, blef gesandt vid preussiska hotvet; det var likaledes genom henne, M:r Bernis, för sina vackra, flytande versar skull, blef sänd till Venedig, för atl sluta såsom Cardinal och Statsminister. Det var i sanning en egen ställning, hon intog, denna qvinna, idet hon, som, ehuru af ringa härkomst, efterföljde den, den gamla adeln tillhöriga Markisinnan at Chateauroux och den vackra hertiginnan af Lauraguais, snart genom sitt förstånd och sitt hjerta ställde sig i jembredd med en plats, som då var en herrskareplats, och öfvertog en af sin kunglige älskares skönaste pligter, den nämligen, att beskydda vetenskapernå, hvilket hon afbördade sig nästan lika så bra, som Ludvig XIV. hvilket icke vill säga så litet. Pet är då lätt att begripa, det Voltaire, vid första underrättelsen om den sjukdom, hvaraf hans beskyddarinna, hans lediga stunders herrskarinna, blifvit angripen, ilade till henne, för alt, genom sin hänsörande skaldeoch berättaretalang, förkorta de långa timmar af ledsnad och dåligt tynne, som nödvändigt måste bemäktiga sig ett ungt, vackert fruntimmer, när hon vid en blick i trymåen i sin dunkla alkov måste upplysas om den förödelse sjukdomen anstält i hennes anletsdrag. Madame Pompadour bebodde då ett kongligt palats i Choisy-le-Roi, en eländig bondby, som hon omskapat till ett annat Versailles, och der man ännu ser den vackra och breda gångstig. hvarpå Le bien aimelv, vid återkomsten fran sina jagtpartier, besökte sin vackra älskarinna. Det var i detta palats, hvars terräng nu är betäckt med vackra, men simpla borgerliga hus, Voltaire kom för att göra sin uppvaktning. Voltaire besatt ännu sin ungdoms bela eldighet med det själfulla ögat och de små