Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1844, sida 2

ell ganska betydligt arf, ärnade Ladyn begifva sig till Amerika. Hon önskade att taga Annette med sig dit; den stackars flickan, utan föräldrar och anhöriga, var lätt alt dertill öfvertala, isynnerhet som hon behandlades af sin malmoder med en sällsynt godhet. Annelte vedergälde denna godhet med en äfven så sällsynt trohet och tillgifvennet. Förhållandet emellan Ladyn och Annette undergick ingen förändring, utan blef nästan än innerligare och förtroligare, när Vicomte Datour gjorde den sköna Irländskan sin cour och vann hennes hjerta. Resan till Amerika trädde nu i bakgrunden; men äfven de älskandes förbindelse fördröjdes, emedan begge först ville afvakta utgången af processen, hvars lyckliga slut man molsäg med hvarje dag. Den gamle advokaten, som förde processen för Ladyn, hade en skrifvare vid namn Louis Chorban, som för rättegångens skull ofta kom i Irländskans hus. Det var en ung, älskvärd man med rena seder och obefläckad charakter.. Han och Annette sågo hvarandra ofta, och på så sätt var natnrligt, alt emellan de begge unge personerna uppstod elt ömt förhållande. Men denna kärlek hade föga likhet med den man så ofta finner hos folk i deras ställning. Annettes känslor blefvo såsom förut stumma och mållösa, och hon syntes bloti lida så mycket mera, alldenstund hon visste. att Louis älskade henne, och att han var älskad af henne lillbaka. Då tog processen plötsligen en oförväntad vänning. Molståndaren framlade för domstolen ett dokument, som måste göra alla Ladyns förhoppningar om intet. Några få dagar derefter följde domstolens utslag: processen var förlorad för Irländskan. Ladyn var sedan ett par dagar illamående och icke tillgänglig för någon. Louis kom, blek i antr — i —