mer berättade oss, att all verldens store stalsmän, naturligtvis Minervas utgifvare inberäknad, ansågo våra degenheler såsom höjden af all förträfflighet, såsom ett politiskt LIopien dit alJa nationer borde sträfva. Minerva förmäler dessutom: att Consttiutions-Utskottets anmärkning emot Hr ttuats-Råcldet Fåhreus (Bet. N:o 17) skall den 4de dennes hafva sagit en ledsam vändning i Stånden. Presteståndet beslöt med 28 röster mot 22 att gilJa anmärkningen, men lågga den tili handlingarne, och Boöorgareständet lär hafva nstannat i samma beslut. Bondeståndets beslut säges hafva utiallit ännu strängare I anledning af denna sakens utgång gilver Minerva Herrar Ministrar en vink om, att de för frumliden borde akta sig watt söka skydda hos det liberala partiet. För var del skulle vi tro alt Herrar Ministrar gjorde bäst i att asoka skydde endast hos medvetandet att halva, efter bästa förmåga och efter rikets grundlagar, uppfyllt sina pligter, men icke hos nagot parli.