Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1844, sida 2

sigtet som elt lik, till den älskade, och bragte henHe olycksbudet. Annette sjonk förkrossad tillbaka på en stol. Min Gud! ropade bon, äfven. hon den nådiga frun olycklig! Hon har med så fast tiilförsigt hoppats på en lycklig utgång, och nu kommer olyckan så plötsligt. Huru kan jag i detla ogonblick gifva Ladyn en underrättelse, som förstor alla hennes förhoppningar, hela hennes lefnadslycka; nu, då hon är så illamående, alt icke en gång jag tålt komma in till henne., . En ny smärta af annan beskaffenhet förestod den at jemmer och klagan hemfallna ÅÄnnette; med båäfvande röst yppade Louis för henne, att han i sin herres göromål skulle lemna Brest, och kanhända först om några veckor vara tillbaka igen. — De älskande åtskildes med dessa drömmar och förhoppningar om återseende, som nedtrolla himmeln om icke på jorden, åtminstone i våra hjertan. Louis kom slutligen tillbaka, men icke veckor, sex långa månader, hade han varit borta. Det aldra första han gjorde var att skynda åstad för att Sålsa den älskade; men han fann huset stängd och tomt. På sina frågor fick han det svaret att Ladyn vore rest till Amerika, och att Annette satt i fängelse, anklagad för barnamord och derom öfverbevist. Vid denna underrättelse bäfvade jorden under hans fötter, försvann soljuset för hans ögon, och det var med stor möda han stapplade hem. (Forts. följer.) EN PLUMP KOMPLIMANG. Verldsomseglaren Forster sade till Fredrik den store af Preussen: Sire, jag har redan sett fem konungar, tre vilda och tva . tama, men ännu ingen sådan som Ers Majestät. Fredrik vände sig till Statsrådet v. Heinitz med den anmärkningen: Forster är en grundlärd man, men en sakramenskadt plump kark