Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1844, sida 1

det icke så heskalladt, ger det aniedningar till missförstånd, och, man han vara sullt sörvissad derom, äfven till missbruk och miss: ning. Enligt vår tanha borde redaktionen db dertksendrade ställena uti 4:de 2 sålungs förändras: 73 (Ankommande — — — Fran bevakas. Sh, ades ej den genom tullst anse bissgälle Hina esignalen till visitation, må Aätend ejda prejning verkställes sorst Sem lossande af atvenne lösa skott, med någor (Oviids? mel(lanrum. Fortsätter, detta oaktadi, den prejaade baten sin kurs, lägger icke bi, eller iche enärmar sig tulljagten, eller utkastas gods eller ö(varor från densamma sedan tullflagg gatt upp på tulljagten; då må bemälte bät jagas med skarepa skott af rundhula eller rännkulor, allt efter ödistancen, tilldess den åtlyder signalen, eller eupphianes och anhåälles.o å(För att kunna verkställa donna Pprejning askall hvarje tulljagt, eller tullbat, vara armeö(rad med tvenne nickhakar af tjenlig kaliber, ahvilka bestås och underhähas af hronan. Amemunitionen bestås af befsälhalvaren på tulljageten, eller tullbåten, och åligger det hans när(maste förman att tillse och ansvara, det så väl onickhakarna värdas och hållas i godt stånd, ö(som att tillräcklig och god ammunition i lärediga patroner alltid hålles i beredskap, att, vid asig löreteende omständigheter, på sått osvan ästadgadt är, användas-o 28. Tretiiotre Rdr 16 skilliugar b:ko äro allt för låga böter for kronobeljent, eller vid lotsstat anställd person, som undandrager sig päkalladt biträde af en tulltjensteman. Ett halft ärs suspension för den förre och tjenstens förlust för den sednare vore en ingalunda för sträng bestraffning. 4Andre aåboero, kunna minsann icke påräknas såsom något biträde för tullijenstemän, emedan de på sådana orter, der lurendrejeri idkas, gemenligen äro mera interesserade för framgången, än för hämmandet af detsamma, af det enkla skäl, att de halva större vinning af all hjelpa smugglaren, än att stjelpa honom. Vid berättelsen i gårdagens tidning rörande ångbätskommunikationen emellan Hull och Götheborg, så vi rätta ett begånget misstag sålunda: att icke Herr Lorent utan egarne af de erbjudne ångfartygen vilja åtaga sig att förskalfa ett lika penningebidrag från Engelska regeringens sida som det den Svenska borde för detta ändamål betala. 2 44. Hvad som blifvit anmärkt om 2:dra 2 gäller äfven om denna. Ilvad reglementet menar med edistricto är dessutom allsicke bestämdt. Menas dermed det tullkammaredistrikt, uti hvilket man bar fullmakt att sunI gera, eller det område, som räcker halfvägs till nästa station? Man har ofta haft exempel på alt det ifrägavarande ordet blifvit olika tolkadt, till och med vid domstolar. En sådan ovisshet om betydelsen ger en alltför stor osäkerhet åt ljenstgoringen, sor att vara på sin plats i ett reglemente. Uti 18:de 2 talar reglementet om (be va kn ings om rå d ev; förmodligen menas alltså med distrikt Tullkammaredistriklet. 2 49. Kustinspektorer hafva helt och hållet upphört att existera; 2:n borde följaktligen helt och hållet utgå. 2 20—25. Gränsbevakningen. Om denna är ingenting annat att såga, än att den, på sätt den i reglementet är sastställd, är detsamma som ingen bevakning, hvarom Dahlslands, Wermlands och Jemtlands innebyggare kunna gilva godt besked. Att det är en gränslös orimligbet alt betrakta brödrariket, som dock är en del af samma stat, såsom ett främmande land, vore det ock endast i tullmål, torde icke behöfva bevisas. Hvarför ieke, i likhet med de tyska staterna, åtminstone upprätta en tullförening med detsamma. 2 28 föreskrilver icke om ro-runder skola omvexla hela natten, eller blott utgå en enda gång. Detta sednare är påtagligen för litet. Te stanna hamnar Ach nå sjsärrea rovjijer ära dess