Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1844, sida 2

iIIICC 10 1 1 ing som den ifrågavarande? — dylika prof af i ördnad och tillgisvenhet för en älskad: Rezent ! allt beröm: de tala för sig sjellve — 1 n Di ro öfver sla på elt språk, hvarom kommande slägter än-. u med tacksamhet skola erinra sig. ok — — 8 tr vinterhladet meddela vi följande låsvär-å la uppsatts: EH högst besynnerligt gräl bar je ippstalt om sättet att beräkna, hvad som verkisLCen finnes eller icke finnes att tillgå i Riksvälds-j i contoret. För den vinvizde kan väl ingenting synas besvnnerlisare än elt sådant gräl. livad I all verlden, tänker han, det som finnes, mätte! e tinnas: och derom han väl icke blifva atv! al.? Men detta taisonnement är enfaldigt, s-Al som man ser: och Stats-Liskotltet har visat, att någon ting kan på en sang finnas och icke finnas. koligast är, alt nästan alla Utskottets leå Jmåler räkna olika, så att Svenska nationen 114 närvarande stund cke bar rinzaste reda på, om hon äger 5 millioner eller 4 eller 3 eller 2 eller en i sitt Rikszelds-Ronfor, eller om hon ens kan vera säker, alt iche en ledamot en vacker dag stiger fram och påstår, alt brist föresinnes. Skälen till möjligheten af en dylik förbistring äro utan tvifvel mångahanda; och vi vele blott förslagsvis underställa de saklörstandige ett. Det har förefallit oss, som ville man behandla sina tillgångar på samwa sått, som gummanm behandlade sitt köttförråd, sedan hon sSlagtal stuten: hon bäa2 sönder honom och lade en bit på hvart kåälhufvnd i sin täppa, för att vara säker, att köttet skulle räcka till jemnt för all kalen, äfven den hon möjligen komme att koka läng tid efteråt, ja, kanske sedan hon åter knnde hafva en stut att slagta. Om man än icke befarar, att det går alldeles så med ständernas stats-ekonomi, som med gummans, eller alt kråkarne älta upp de utparterade bitarna, så kan man dock icke undga alt ana nagot deråt i resultaterna. Ständerne tycka sig någon sång vara avid kasSar, som man säger; och så faller det dem in alt anslå en summa till ett företag. en till ett annat, en till ett tredje, tills hela stuten är utparterad. Dervid faller det dem hanske ej in, latt en hel hop af dessa halhufven icke komma i fråga att kokas förr, än långt efter det man lännu en gång varit samlad till stlagt. vid det tillfället kan inträffa, att de måste säga: vi hasfsa ju ingenting att slagta. och alt de måste säda det, under det att kansbe flera millioner sinnas, men fastlåsta bvar på sill kälbufvud, som (vare detta saadt utan malice) möjligen kan ruttpa, möjligen åtkommas af kråkorna, möjligen I belinnas öfverslediet. 0. s. v. Fhör att tala utan liknelse: afsätrandet af befintliga summor till visIsa på framtiden berhknade behof är en ovana, som Svenska representationen har kanske ensam, och som kan föda, icke blott arithmetisk! förbistring. såsom man ser, utan också ett sken af satsiadom-. då fattigdom icke i verkligheten föreI finnes. Men hvad som är blott sken i statslssan, kan blifva en kännbar verklighet för nationen, ur hvars rörelse man drager stora sumsmor och läser fast dem, under det att rörelsen I behofde absorbera hvar enda skilling. Folket måste låna tillbaka, hvad det en gåna cifrit ut. men som icke blifvit begagnadt. Hade det blifvit beuasnadt, och det straxt, så hade folket (kunnat förtjena det tillbaka. Nu ligaer det skrin. z eller till en lanebank uppstapladt; och ett nytt rörelse-kapital maste tillskapas efter hvarje ny riksdag, om 4840 års politik skulle sortSätlas. Nej, en representation får bevilja, hvad son såtarr och utgar genast; det skulle nästan hunna bevisas, alt man icke ens åger annorlund: sförsara, emedan man han eripa in i kommande a Stämders rält alt för sin del bevilja. bet bevil a jade bör bade ingå och utgå för året. om ma icke skall riskera att förstöra rörelse-capitalet e naturliga eireulation och genom vald göra de r otillräckligt. Ständerne måste vänja siv utal me e detia oskick alt eafsulLtap och sor bengliaa tide e fösta summor; och de böra lära sis, att, om d e en sång skola hoppas fi ett rediatstatsverk, må ste de stalla ratfarerna på den fot. att det blot penafves inventera pennina-verkens -assa-behall esninsar, for alt veia, huru mycket som finnes Svenska statsverket har blifvit ett prof på, hur lanet det är möjligt att drisva trassel. Detta ämne är af hög vist och behöfde betrak las på alla sidor. En stor reform maste väl e seång heskäras oss: alt representanterne icke ske fla behesva, senom et stort utskolt, arbeta if n ra manader, innan någon menniska kan såg: hvad som finnes eller icke finnes att tillgå. De 5dag matte val komma äfven hår, att regeringe essramlågger en riktig budzet för de sammantr. dande representanterna aHALAU—— —