af allt var imellertid, som Förf. säger, alt man till yttersta stunden ej ens kände denna regerings neutralitet utan, genom de stridande ryktena, otilligt utspridda af höga embetsmän, ej: visste hyad man skulle tänka. Uigangen blef också derefter och ännu en gång, vel åfven dem, som varit orsaken till nppskolvet af säderneslondets väl, som, likgiltiga sör allt annat än sina egna förmenta rättigheter, uppoffrat det belas. Hvad man har att vänta af, dem i farans stund, inses lätt. — Ett dylikt vacklande i bestämmelser, har äfven märkts i mindre vigtika saker såsom vid föreskrifterna angående kungasorgen. Det är i det hela en småsak; men vittnar dock derom, att viljan måhånda är bältre än förmågan; vid sådana: förhållanden anser Förf. ej underligt, atl pressen också ännu ej hestämdt förklarat sig, med undantag af Dagl. Allehanda, som tvifvelsutan helt och hållet gått i regeringens tjenst och derför, hur det vänder sig, ej gerna kan askudda sig epithelet: Vloftidning. — At det förtjent denna titel. det har Allehanda vid mångsalljia tillfällen bevisat, och jemvål vid förtjusningen osver throntalet, som visserligen var enhelt och värdigt, wen visst ingenting alt med säkerhet bygga på. — Om Grelve Brahes matyrdom och storhet tänka vi fullkomligt lika med Förf., hvilket vi medfi. också redan sörut uttalat, något. som mahända dock ej skett, om ej hans loltalare gått alltför längt, och ohegripliat är, alt dylika panegyrister ej inse, all de, genom sadant öfverdrifvet smicker, länet mer nedsätta än upphöja feremlet derför, sar alt ej tala om dem sjelfsa. Nan bar slishuterat om sanningen al Ex. Brahes forsck genom Ex. Rosenblad, att blifva böckommen i konungens tesamenter. Oss synes denna sak alldeles likgiitig, ow man blot besinnar, att den sörjda vännen var en konung. I alle fall blet Rx. Brahe behandlad med så mycket ädelmod och gunnolagenhbet af konung Oscar, alt han bade intet skäl att regrettera uteblifvandet af testamentet. — Den aflidne konungens vedervilja mot dådstankar vidröres åfven, och denna, lihsom mången annan skuggräddsla hos honom är notorisk. Det ligger dock en ezen motsävelse deruti, att säga det hjellekonungen var rädd. Dock i anledning af ökverdrisvel smicker; vore smickrare ej vanligtvis blinda eller rättare gjorde de sig ej med flit blinda, så borde de väl inse huru illa de tjente Carl Johans minne dermed, att ställa honom i bredd med Gustaf Adolf! — Ånekdoten om konung Oscars favorit. tillräckligt känd, genom mångsaldig reproduction, är rätt vacker, om den är sann, hvarpå vi ej tvilla. Hvad som är säkert är, att den är sannolikt. — De ytterligare reflexioner Förf. gör i anledning af throntalet finna vi ganska väl grundade, ehuru den t. e. om urtima riksdagens snara sammankallande nu torde falla bort, sedan, genom konungens sanktion, det blifvit bestämdt, att riksdagar skola inträffa hvart tredje år. Deremellan torde blott högst sällan någon urtima riksdag varaf af nöden, och kriminallagen kan, då den hvilat så länge, gerna hvila till nästa, helst den ej, utan alltför lång tidsvidrägt, nu skulle kunna företagas. — Fars:s åsigter om dödsstraffets nödvändihet hunna vi ej dela. Ett riktist och allvarligt användt fängelsestraff anse vi vida verksammare och mera ofverensstämmande med humanitetens lagar, dock böra dessförinnan, sangelserna och korrehtionsinrätiningarne vara helt. annotlunda. så att sangarne verbligen sförbattras och ej försämras dor, elject är det mycket bättre att genom döden, atminstone hindra detta Cellsasslemet anse vi ganska verksamt till nåmde ändamals vinnande och de som predisa deremot, endast ledda af en falsk silantropi(Fortsättes.) lIutikes