Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1844, sida 1

Å 2 vid innevarande riksdag visade beredrillighet all gå in på Regeringens propositioner, och att de Konservative ej mera kunde skrika ofver de liberales ådagalagda obrist på förtroende till sin Regering. bet kan visserligen hända, att någon tycker, alt detta resonnement klingar alltför medgörligt för at komma från en så radikal organ som Handelstidningen; men om man tänker litet närmare på saken, så torde det också inträffa, alt man medgisver, det jag i sjelssa verket har rätt. — För att undanvälta en stor tyngd bebölver man ett fast stöd för hälstängen; ju säkrare denne är och med ju större urskiljning den punkt, på hvilken den skall hvila, blifvit vald, desto lättare vinner man det med dess applicerande alsedda ändamålet. Nägon vidare förklaring af hvad jag menar med denna bild, torde lika litet behöfvas, som det behöfvas några ytterligare bevis för rigligneten af den sats, att Aftonbladets änsestrop öfver reaktionens framsteg voro både intempestiva och, till följe deraf, enfaldiga. — Bland motioner, som väckts inom Presteständet, förekommer äfven en om förhöjd tull på glas. Deremot har hvarken vid denna eler den förra riksdagen förekommit någon fråga om utbyte af de nu brukliga prestkragarne mot silfverkors efter en viss fastställd modell. Vid 1834 års riksdag räknade dock denna reform många vänner och försvarare. Samma skäl, som då talade för dess iverksättande, tala för detsamma än i dag, och huru föga vän afunisormsväsendet jag för öfrigt är, kan jag dock icke neka, alt jag i detta fall skulle avotera för uniformen. Såsom symboliskt kännetecken har korset ett bestämdt företräde framför den nu brukliga prestkragen, äfven om man, såsom några hafva gjort, skulle i den vilja se en sinnebild af lagens tvenne taflor: symbolen ligger nemligen vär tid närmare, erinrar mera om vår kristliga trosbekännelse. Såsom minne har det älven företräde framlör kragen, ty det kan i århundraden gå i arf från far till son, och detta kan, under vanliga förhållanden, incen prestkrage göra. Hvad utseendet beträffar, bar äfven korset ett stort företräde sramför kragen: det hvarken skrynkias eller smultsas; sjelfva notningen mot klädesplaggen bidrager blott att forböja dess glans. Äfven i ekonomiskt bänseende har korset företrädet franilör hrasen: det bebofver hvarhen tvättas, eller stärkas, eller strykas, och den kostnad, som det vid sitt slorsta inköp förorsakar, går icke på längt när upp till den, som en prestman, under en lång och trägen tjenstaöring, i och för detta sitt tjenstetecken annars måste vidkännas. Också bafva många af våra prester nu börjat att nyttja kragar af silfver, hvilket väl i ekonomiskt hänseende kan vara ändamälsenligt; men som visst icke annars hvarken är passande eller vackert. Hvarlöre icke då lika så vål nyttja kors af nyssnämnde metall? Jag vet ganska väl, att vissa prelater, om det lägre presterskapels medlemmar finge Ja SR pära kors i stället för kragar, derigenom skulle buse sin öfverpresterliga värdighet gången för hära; men jag vet äfven, all aden störste på jorden är den minste i himmelriket, och att en prestmans sanna värde icke är peroende af de yttre distinktionstecknen, utan af det sätt, hvarpå ban fullgor sitt ansvarssulla och maktpaliggande kall. Dessutom äro ju Biskoparnes kors af guld, ja till och med, såsom nu H. H. Erkebiskopens dubbelkors, prydda med ädla stenar. Någon stire sörblondnins Herdarne emellan vore sålunda icke, genom antagandet af ifragavarande rcform, att befara. — Då du träffar några af dina bekanta bland presterne, så erinia dem om iden der saken! Den kunde nog vid en komnande riksdag lika mycket förtjena sin motion och sin diskussion som förhöjd tull på glasvaror, — eller hvad tycker du sjels, min högtärade P svän?.... i)e vå ke u)i3åene 11 — . a ebet ena ämnet ger anledning till det anjdran är ett gammalt talesätt, som millioner gånger blilvit besannadt. Så äfven nu. Jag yiirade nyss några ord om en reform, som jag tycker att presterne gerna kunde gå in på, och genast rinner mig en annan, älven vid förra riksdagar diskuterad, reform inom vårt kyrkavåsende i sinnet, nemlieen den: att de så kallade akunqörelsernav iche af presten och från predikstolen bora upplåsas. Jag kon knappast tänka mig något mera beleregent, åt alt, straxt eller en vacker och uppbygelis predikan, få he ira en hop saker upprepas Oo stölder, om anktioner, om vi erusming, em halTrwar och oxar och far och lönskalägen, och sler en vet icke sallt. Det förstas, atl jag och tnnsen med mig, 222 lan Vma lätarens ord i milt