Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1844, sida 1

————— — C— AAGS-A EEE — ågon synnerlig takt eller hufvud för politiken?s ych se här mill svar, så oppet och ärligt som Aftonbladet någonsin kan önska detsamma: I:r Kapten Lindebergs i riksdagsbladet olentliggjorda åsigter af representationsfrågan äro liametralt motsatta både dem, som jag sjelf hyser, och dem, till hvilken den tidning, i hvars redaktion jag inträdt, sig bekänner; men lella förhållande berättigar hvarken mig eller landelstidningens redaktion, att, på sätt Aftonhladet gjort, srånkånna honom politiskt bufvud, eller, hvad som är detsamma, alla insigter i politiken. llerr Kapten Lindeberg har under en läng följd af år, både i tidningar och genom större tryckta afhandlingar, dokumenterat sig såsom politisk skrifställare. Det förhallande, att hans nuvarande åsigter hvarken konsequent ofverensstäuma med dem, som han förut offentliggjort, eller med det liberala partiets, kan, i min tanka, på intet sätt annullera hans fordna värde, lika litet som det kan berättiga någon, ebo det vara må, att stampla nonom såsom en politisk idiot. Jag behöfver icke säga Aftonbladet, att det inom den politiska verlden finnas tvenne bufvudfraktioner, den liberala och den konservativa, hvilkas läror och sträfvanden stå i en oupphörlig strid med bvarandra. bet är just ur striden mellan båda dessa elementer, som ett tredje, bättre, skall framgå, ett element, som i sig upptager och med sig förenar allt det goda, hvilket begge de andra innehålla. Det element, som vid den stora amalzamationsprocessen har det mesta goda att aseifvo, blir det öfvervägande, liksom, när tvenne malmer sammansmältas, den, som är rikhaltigast, ger metallen sitt värde och anvisar den stämpel, hvilken bör påtryckas densamma. Må Aftonbladet kasta en blick tillbaka på verldshistorien, och den skall ofvertyga dess redaktion om sanningsenligheten af detta mitt påstaende, äfvensom denna återblick skall visa henne, hvilket af de begge olika elementerna, som afgifvit de mesta matderialierna och följaktligen de facto blifvit det ölvervägande. Har Aftonbladet en lgång kommit till denna öfvertygelse så behösver det blott taga ett steg till, för att inse, det man, på diskussionens väg, ingalunda kan krossa sin motståndare med maktspråk och omotiverade omdömen, utan med skäl och bevis. Emot ideer måste ställas ideer; emot åsigter måste man rusta sig med åsigter; emot bevis med motbevis. copernicus förlöjligade icke de gamles åsigter af verldsbyggnaden; han bevisade, att det voro origtige, och gick dock segrande ur striden. De konservative påstå nästan dagligen, att en stat med demokratiska institutioner icke kan båra sig, icke kan hinna till något välstånd; brödrariket Norrige vederlägger dagligen giltigheten af denna deras absurda sats. kapten Lindeberg påstår, att det är Ådelns och Prelaternes ovilkorliga rättighet att utgöra sjelsskrisne medlemmar af den lagstiftande nationalförsamlingen: historien ådagalägger, att denna deras förmenta rättighet är ett resultat af sordna tidsJjorhananden, och råättsläran visar, att den, såsom sådan, är af noll och intet värde, om allmånna viljan sätter sig emot dess utöfvande. kapten Lindebergs åsigter äro alltså skefva, o, rigliga, råttsvidriga; men de äro frukterna al hans nuvarande ösverlygelse, af hans nuvarande sätt att betrakta de politiska förhallandena, och detta mäste väl vara något helt annat, än att vara en idiot in hpaliticis. Stats mannen Guizot och tusende andra. som del: hans åsigter, skulle annars äfven sakna huf vud för politiken 3; men detta vill vål doc Aftonbladet icke på fullt alfvar påstå. — Jag tro! jmig salunda, om ej till Aftonbladets nöje, s u idock öppet och ärligt, halva besvarat den a detsamma framställda, kapten Lindebergs sed nare politiska skriftstålleri beträffande, frågan Må det nu, lika öppet, låta Allmänheten titt litet närmare in i de anledningar, som A lonbladet sörmenar mig halva att vara hätsk på dess redaktion, och de motiver, till följ af hvilka jag skulle ledas af begär alt nec smutlsa detsamma!!! Lä r Medan jag är i farten med att tala om A . tonbladet, så torde du tillåta mig fråga: o du observerat de klagorop öfver reaktionen ch hvilka hem. tidning i dess 256:te nummer fi as Iden 4:de i denna månad uppgifvit. Reakti ra Inen, yttrar det nemligen, tagar dagligen mi n-Uveande fanor och klingande spel in i lägret noch det betvillar, att man sedan 1812 k. ÅfJuppvisa någon riksdag, vid hvilken denne h li-se så käckt upprest hufvudet, som vid den i in-nevarande. Det är alltså Aftonbladet, som råIsin ledare hissat fiaggen i schau, till teck . saf att det håller på att falla i de honserva 2 1 NDND a — FHlutn då andra und