SN — — En — —— —— Från ErilASC(RgenDiskussion på Tiddarhuset qfrer Herr Major Nordenanchurs motion rorande Handel balansen, m. m. (Forts. fr. N:o 183.) Frihl erre Cederström, Jacob: Fragan 0 vandelssbalancen har vid alla riksdagar utejo ett besynnerligt tvistemne, det ingen rätteligvillat första. Den enkla grunden för hande har lihvål alltid varit och måste vara, alt k mannen köper varan der den kostar minst 0o säljer henne der bon gäller mest eller tager: utbyte den vara han får för bästa köp; o som i hemlandet eler annorstädes kan sälj till högre pris. Varan må bestå af silly gnld eller hvad annan vara som helst; o således om han tvingas genom förbud af la stiftningen att icke följa denna grund, så tvi gar man honom att göra förluster och berc var honom hans rättighet att vinna det högs möjliga, till alldeles motsvarande förlust f samhället. Med silver eller silfvermynt ar fö hallandet alldeles enahanda. Om det ealler m ra i ett land än i ett annat, tager man d der det gäller minst och sarer det dit der d eåiler mera: fer att sedermera fer penninz jag fött kipa andra varor och fora dem oder de gålla mera. Detta upphser, enligt Dur boms sorqna lära, battre och enklare än all a nan bevisninga hvad som skett i Sverige o andra länder i afseende på utförseln al silfve — Jag iustammer för öfrist med motionäre om nödvåudisheten af att i Sverige hafva bä tre kontroller mot tullfoarsnillningar. herr Iljerla, I.-:: Den utsträcknina dishussi nen tagit med afseende pa sragan om kredi upplag, nödgar mig besvära Ridd. och Ad. met nagra få ord. En värd talare har sagt att kredilupplag h vudsaklisen endast leda till osverspekulatione Han kan visserligen till en, viss erad halva rä deruti, såtillvida att mången varuimport k ske i följd af denna rättighet, som i annat fa skulle blifva oejorå. Nen jag är af alldel motsatt tanka med några talare derulinnan a jag är langt ifrån att anse detta for ett ond Jag her att få fästa R. och Ad:s uppmärksan het derpå, alt det är en händelse som eg rum med handelsvaror, likasom med all slag vendom, och som framför allt eger rum i de egentliga handeln, att varorna kunna ega gar ska olika priser på olika tider. IIvad kolon alvaror beträffar så vet man, alt priserna n gongång variera ända till en tredjedel, o icke mera. Ått nu kunna på främmande o inköpa en vara vid den tid, då hon har e lägt pris, eller då bästa tillfälle till srak m. m. yppar sig, samt förvara henne till def man antingen kan afsätta henne med högs möjliga fördel, på platsen, eller genom åter utförsel till annan ort, måste således ati.