lagen icke funnos det lättare kunde hända au många köpmän samtidigt spekulerade på samma! vara, utan att veta af hvarandra, och att ena stockning deraf inträffade, svårare och mera rue inerande, i samma mån som varulagret för1 tyngdes genom åläggandet att genast förtullai detsamma. l Herr Fåhreus: I mitt förra yttrande underlåt jag med fit att nämna ett skäl emot de soreslagna ulgärderna till hämmande af införseln af utrikes varor, som i anledning af hvad sedermera under diskussioneu förekowmit, jag nu anser mig böra anföra. Den stal som ingenting vill köpa får också ingenting sälja. Om således införseln af utländska varor genom konstlade åtgårder inställes eller försvaras, så mäste det hafva ett menligt å i I I i I H i i i tande på utförseln af vara egna exportvaror. Beklagligen har redan genom en ogynnsam konjunktur afsättningen å utfändska marknaden al vår förnämsta exportartikel blifvit betydligen sörminskad. bet torde da vara så mycket nodigare att tillse, det icke älven afsättningen af vär dernäst vigligaste exportvara ma möta hinder och olägenhet. Det är kändt att i knelang for I i i icke länge sedan vidtogs en reglering i afseende; på införselstullen af trävaror. Det har ansetts att denna reglering varit a2ynnsam för eurapeiska trävaror, så alt de derigenom lättare kunnat uthalla tällan på Canada. Sadane tilldragelser halva ock i kandelsverlden pa sednare lid söretett sig, de der genom ministeriella sarhandlingar erhallit någon vist, att anledning icke saknas till den sarhnga att om mera :estrikliva åtgorder vidtagas i de länders tull-lagstitlning, med hvilka England står i bandelsforhillanden, sådant hunde sor dessa länder leda till undantag eller inskränkning i de fördelar, som genom; sörrberorde reglering af engelska tråvarulullen i allmänhet medeifvits. Jag hemställer till er mine berrar, om icke detta vore att sörkomma ett mindre ondt med ett större. I LD ! I Jag ber slutligen få fästa uppmärksamhen derpå, att fråga kommit å bane om handelstraktater äfven med andra länder, till fördel for vår srävaruexport, men äfven dervid kunde det möta svarigheter, i händelse vi antoge mera restriktiva grundsatser för vär import. mm Jag auhaller all dessa ytterligare anmärkningar måttse sa åtsolja remissen. Hr von lartmansdorff: Jag beklagar att jag måste vara af en annan mening än den siste; värde talaren: men jag kan icke förneka en öfvertygelse som jag så länge hyst och hvilh en i ännu år hos mig lika liflig. Saken skulle va-1 va mig likgiltig om icke fäderneslandets väl: vore i fraga; men då så är, måste jag ock försöka att kämpa för en sak, som icke är min utan det allmännas. K För egen del tror jag alldeles icke på verkan af de så kallade ömsesidliga ellereillerna stater emellan, ej heller på den satsen, alt den som icke köper, icke sar sälja. Om man tager: exempel af ett mindre sorhallande, så inser man lätt huru dermed hänger tillsammans. om Jjag länker mig ett vanligt torg i staden, eller en marknad på landet, så är det klart, alt den som har bästa varan och säljer för bästa priset, sar alsatining. antingen han på det torget, eller den marknaden, hoper någonting annat i stallet eller far hem med penninearne i sin ficka Man svarar annat är sarhallandet emellan den ena staten och den andra; vill iman hatva någon eftergift i tull på ena sidan, så begår den andra staten nagot motsvarande på sin sida, och man nödgas göra utbyte all fördelar samt se till antinseu man derpå vinner eller förlorar. Sadana afhandlingar skedde lättare förr, emedan narinasidkarne i hvarje lands då egde mindre kännedom om förhållandet hos sandra och således mindre visste att iakttaga segen fördel än för närvarande. Nu är det nästan ogörligt för någon regering att medgifva något annat än hvad nårinesidkarne sjelfve sinna nyttigt. Underhandlingarne de må föras al. drig så väl, kunna emot den ögonskenlisa delen intet utråtta. Sker någonting annat så kan man nästan förutsätta att fördelen stannar hos den starkaste. Jag vill blott anföra elt enda exempel, uemligen af handelsförhällandet emellan Frankrike och Belgien. Jag räkade för ett par år sedan vara i Paris, just då när underbandlingarne derom dresvos, och hörde dasligen omtalas med hvad nit de sköttes från Belgiens sida. Saken ansågs då likasom afsällning ännu är en lifsfråga för Belgien. Man vet att dess drottning är dotter af konungen i Frankrike. Hans måg kom sjelf dit för att bedrisva sitt lands angelägenheter, och man trodde att svärfadern gerna hade gjort honom lill viljes, om Frankrikes intresse varit förenligt dermed. Men detta lands nårinasidkare, serdeles i de nordliga departement oppreste sig deremot; sranska vegerinaen viorld rätta sig efter deras fördel, och underhandlingen slog ut till Belaiens skada. Uian tvifvel går det så for hvarje annat land som torsoker dela vinet med att ctlarkara lag fran La