Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1844, sida 2

om älska konsten, lika nöjda som du gjort mig! Hr Bromans maskering och kostumering var väl lyckad. Vid att nämna (Syster Gudules parti, är det oss en tillfredsställelse att kunna låta Fru Ånlersson vederfaras endast den största rättvisa då vi erkänna att hon gaf detta parti så väl och med en så skakande sanning bäde hvad modershatet och maderskärlek vidhommer, att må hända få skådespelerskor i vårt land åro i stånd prestera någonting bättre, kanske ingenting jemsarligt. Det lag ända igenom idel sanning såväl i den sörjande modrens convulsiviska vansinne, som i den öfverlyckliga i femton år hårdt bepröfvade modrens glädje och dock på intet ställe, något enda erand af öfverdrift eller ful copiering efter verkligheten. I denna röl ädagalade Fru Andersson en alldeles omisskännelig talang eller snarare genie för uppfattning af dyhka karaktärer. Också skördade hon rättvist bifall för sitt spel och förtjente det äfven lika så mycket, som mangen annan som uppträdde i detta drama, och bidrog att ända in i sista ögonblicket fängsla åskådarens intresse vid utvecklingen och styckets upplösning. Vid Hr Delands förvandling från Tiggare till liguenar-kung måste vi anmärka att denna forvandling beröfvades all effect derigenom att den försiggick i skådebanans bakarnnd i stället förd framme på scen. Den kunde också lätt undsalla åskådaren och den som ej hade förmånen att personligen känna Herr Deland kunde heller ej vela att Ziguenarkungen och den gamle Tiggaren var en och samma person. Dekorationer och kostymer voro särdeles briljanta, och styckets excution i allmänhet sörtjenar allt bisall. Innan vi sluta må det tillåtas oss, att till Hr orchester-auforaren framföra den nog allmänna meningen, att det ej skulle skadat om man under de temligen långa entrö-akterna fått hör litet mera musik. Om Hr Orchester-anförare hört huru man i salongen allmänt persiller rade öfver den väl långt drifna trogheten: så äro vi lörvissade att man hädanefter skulle få mindr jekal att klaga än man verkligen hittills haft.